Döden döden som Astrid Lindgren sa!!

Döden döden sa Astrid Lindgren till sin syster när de började ett telefonsamtal, så var det avklarat... Döden är inte rolig, så det klart att man avslutar det snabbt. Jag har många gånger tänkt på döden, antingen för man läst en dödsannons vilket jag faktist av nån sjuk anledning gärna bläddrar fram till, inte för att jag gläds åt någons död, utanför att vi alla kommer dithän nångång, och för att se om det är någon jag känner igen. Eller så är det på en begravning man ska, och hur många kan hålla tårarna borta där? Även om personen inte stod dig så nära, så berörs du, varför? Jo, jag tror då att den kommer så nära inpå vår egen död, vi är ju som bekant inte odödliga på ett endaste sätt, inte ens om du är rik, eller känd, smal, tjock, eller nåt annat vad som helst, för plötsligt inser vi att vad vi än har eller inte är, så är döden det som kommer drabba oss alla en dag.. Människor har också en förmåga att plötsligt känna den människan väldigt väl som avlider, eller inte, men behovet av att prata om det är stort. Varför undrar jag igen?? Jo jag tror, att plötsligt får vi en gemenskap med andra, även om vi inte känner varandra, så känner vi (tror vi) den döde..och där är vi igång. Jag tror, även om det kanske är lite på skoj (eller inte) vem vet? Som Magnus Uggla sjöng, för att va lite rå,, Varför ska man ta livet av sig för, när man ändå inte får höra snacket efteråt!! Ja, tycka vad man vill, men nog har vi alla suttit i situationen då döden närmat sig vårt eget liv, och det är svårt ska jag säga. Men ibland tror jag att jag faktiskt gråter över något annat i mitt eget liv som jag aldrig, eller inte har kunnat få utlopp för, jag tror jag gråter för att jag ibland känner mig så vilsen och inte alls vet vad jag vill, eller vet hur mitt liv ska bli. jag tror också att sorgearbetet över en misslyckad relation eller nåt djur eller nåt annat kan få ta sig i uttryck på en begravning, och jag tycker att, kommer tårarna då, låt dom komma, för det kanske är din inre sorg som du bär, som ska ut, som du aldrig visste fanns där eller aldrig fick chansen att sörja och få ut som kommer, även om det är någon annas begravning, skäms inte, den döde kommer stötta och förstå dig. Tillåt dig vara ledsen, tillåt dig att vara liten, tillåt dig gråta, för på något konstigt sätt så mår du bättre efteråt när allt släpper..oavsett vad det är du gråter och sörjer.. kram alla!!