Hoppas det är rätt personer som läser det här!!!

Vad händer när du skäller och skriker på ett barn? "En utskällning är när vuxna slår med ord". Det vi får barnet att känna är: "Det är något fel på mig", "Jag är inte bra nog", "Jag kan inte", "Jag duger inte"... Detta är ett effektivt sätt att förstöra ett barns självkänsla! Varför gör vi då detta i alla fall? För vi har lärt det av våra föräldrar som fick det av sina föräldrar o.s.v... När man tar i betraktning att barn utvecklar sig genom att pröva och misslyckas helt från första steg, så går skäll rätt in och kan störa utvecklingen. Oftast får barnen skäll för något de gör fel i "den vuxna världen" men som är helt normalt i barnens värld. En sak till. Det hjälper inte att skrika/skälla. Forskning visar att skäll sällan får barnet att göra det vi vill. Tvärtom gör det ofta konflikten större och kan leda till mer aggresiva barn. Barn som ofta blir utskällt tappar efter ett tag tron på sig själv. Barn tål mycket och inte alla barn får negativa reaktioner. Reaktionerna varierar från ett barn till ett annat: Konsentrationssvårigheter, ångest, hyperaktiva, fega, inåtvända, blyga, förvirrade, huvudvärk, magvärk, prestationsångest och som vi skrivit förut aggresivitet. Listan kan göras ännu längre! Vad kan vi göra åt detta? Det är vi vuxna som bestämmer men sluta bryta ner ditt eget barn (för det är det som händer när vi skriker och skäller ut dem)! Börja istället att förklara, undervisa, lära, ge närhet och det viktigaste, acceptera barnet ditt som de är! Med "fel" och allt... Precis som det är (och inte är). Ditt barn under utveckling så ha tålamod med dem. Kanske är barnets intention något annat än du först trodde? Ta några djupa andetag så du inte reagerar spontant och faller tillbaka i dom gamla mönstren som sårar och skadar barnet ditt. Istället: Ge barnet massa skryt och positivitet: "Du är underbar", "Du är bäst", "Du är så duktig" o.s.v Öva på att överse "felen" och fokusera istället på det barnet ditt klarar av. De bra kvaliteterna dom har måste vi lyfta fram. "Detta var du så duktig på", "Detta var väldigt snällt av dig" o.s.v. Du kommer märka hur barnet skrattar, växer och får lust att göra/lära mer.

Döden är livsviktig!!!

Ofta är vi människor så väldigt rädda för döden,,,, Varför??? Är det för att vi inte vet vad som ska komma efter? Tänk om livet bara tar slut,,, vad var det då för mening med livet här?? Det klart att vi undrar och ingen av oss har ett svar så klart. Det enda vi vet med säkerhet är att vi alla ska dö någongång, när vet ingen av oss och tur är väl det. Vi kanske är rädda för att vi inte kan kontrollera det, vi kanske är rädda för att vi skiljs från dom vi älskar mest, vi kanske är rädda för att vi kommer straffas, ja jag vet inte och inte vet jag heller om det finns någon fortsättning efter döden men jag har valt att tro det, jag vill tro att vi möts igen men på ett annat plan i en annan energi. I mitt arbete möter jag människor som är svårt sjuka som ska dö men jag har nog världens finaste jobb, här får jag möta människor på alla nivåer, jag möter dom som i hela sitt liv kämpat, jag möter dom som vi ibland kan tyckas åkt på en "räkmacka" men inför döden är vi alla lika. Jag får förmånen att lyssna på deras historia, deras minnen, jag får möta ovillkorslös kärlek, jag får hålla en hand som bär en historia. Jag önskar att alla ni skulle få ha mitt jobb bara för en dag jag lovar du kommer vara upplyft av mötet med människan, du kommer ha åsikter men kanske inte som innan. Tillbaka till döden, den är inte rättvis alla gånger men jag är ganska säker på att det finns en mening med allt även om vi inte förstår det,, vi förstår inte allt och det är inte heller meningen. Men en sak vet jag, att döden är livsviktig och är du det minsta intresserad så ber jag dig läsa en bok av en underbar kvinna som tyvärr inte längre finns med oss hennes böcker är ovärdeliga, hon har mycket erfarenhet av barn som ska dö, och hon kommer ge dig ett uppvaknande vad det gäller döden,, läs dom du kommer inte bli besviken. Du!!!! Va inte rädd för döden, den tar oss bara på en lite längre resa, vi möts en gång,,, det vill jag tro!!! Namnet på författaren är. Elisabeth Kubler-Ross

Barn är oslagbara.

Den här morgonen. . . ska jag le när jag ser ditt ansikte och skratta när jag känner att jag vill gråta Den här morgonen. . . ska jag låta dig välja vad du vill ha på dig och säga hur fint det blev Den här morgonen. . . ska jag kliva över tvätten, lyfta upp dig och ta med dig ut till lekparken Den här morgonen. . . ska jag låta disken ligga kvar odiskad och låta dig lära mig hur man lägger det där pusslet Den här kvällen. . . ska jag dra ut telefonkontakten och låta bli att sätta på datorn och sitta med dig på gården och blåsa bubblor Den här kvällen. . . ska jag inte skrika åt dig en enda gång, inte ens det minsta grymt när du skriker och gråter efter glassbilen och om den kommer förbi går jag ut och köper en glass Den här kvällen. . . ska jag inte oroa mig för vad du ska bli när du vuxit upp eller fundera lite extra på varje beslut jag har tagit som rör dig Den här kvällen. . . kommer jag att låta dig hjälpa mig att baka kakor och jag kommer inte att stå lutad över dig för att tillrättavisa dig Den här kvällen. . . kommer jag att ta oss till McDonald´s och köpa oss varsin Happy Meal så vi båda kan få leksakerna Den här kvällen. . . kommer jag att hålla dig i mina armar och berätta om hur du föddes och hur mycket jag älskar dig Den här kvällen. . . kommer jag att låta dig stänka i badkaret och lova att inte bli arg Den här kvällen. . . kommer jag att låta dig stanna uppe sent medan vi sitter på verandan och räknar alla stjärnor Den här kvällen. . . kommer jag att sitta nära dig i timmar och missa mina favoritprogram på TV Den här kvällen. . . när jag drar mina fingrar genom ditt hår medan du ber kommer jag att tacka Gud för Den finaste gåvan som givits Jag kommer att tänka på de mammor och pappor som letar efter sina försvunna barn, de mammor och pappor som besöker sina barns gravar i stället för deras sovrum, de mammor och pappor som är på sjukhus för att med gränslös sorg se sina barn lida och för sitt inre skrika att dom inte klarar mer Och när jag kysser dig god natt kommer jag att hålla dig litet hårdare, litet längre. Det är då jag kommer att tacka Gud för dig och inte be honom om något mer. . . . . . utom en dag till