lördag 20 oktober 2012

Det enda jag ska be GUD om är en dag till ,,,,

Den här morgonen. . . ska jag le när jag ser ditt ansikte och skratta när jag känner att jag vill gråta Den här morgonen. . . ska jag låta dig välja vad du vill ha på dig och säga hur fint det blev Den här morgonen. . . ska jag kliva över tvätten, lyfta upp dig och ta med dig ut till lekparken Den här morgonen. . . ska jag låta disken ligga kvar odiskad och låta dig lära mig hur man lägger det där pusslet Den här kvällen. . . ska jag dra ut telefonkontakten och låta bli att sätta på datorn och sitta med dig på gården och blåsa bubblor Den här kvällen. . . ska jag inte skrika åt dig en enda gång, inte ens det minsta grymt när du skriker och gråter efter glassbilen och om den kommer förbi går jag ut och köper en glass Den här kvällen. . . ska jag inte oroa mig för vad du ska bli när du vuxit upp eller fundera lite extra på varje beslut jag har tagit som rör dig Den här kvällen. . . kommer jag att låta dig hjälpa mig att baka kakor och jag kommer inte att stå lutad över dig för att tillrättavisa dig Den här kvällen. . . kommer jag att ta oss till McDonald´s och köpa oss varsin Happy Meal så vi båda kan få leksakerna Den här kvällen. . . kommer jag att hålla dig i mina armar och berätta om hur du föddes och hur mycket jag älskar dig Den här kvällen. . . kommer jag att låta dig stänka i badkaret och lova att inte bli arg Den här kvällen. . . kommer jag att låta dig stanna uppe sent medan vi sitter på verandan och räknar alla stjärnor Den här kvällen. . . kommer jag att sitta nära dig i timmar och missa mina favoritprogram på TV Den här kvällen. . . när jag drar mina fingrar genom ditt hår medan du ber kommer jag att tacka Gud för Den finaste gåvan som givits Jag kommer att tänka på de mammor och pappor som letar efter sina försvunna barn, de mammor och pappor som besöker sina barns gravar i stället för deras sovrum, de mammor och pappor som är på sjukhus för att med gränslös sorg se sina barn lida och för sitt inre skrika att dom inte klarar mer Och när jag kysser dig god natt kommer jag att hålla dig litet hårdare, litet längre. Det är då jag kommer att tacka Gud för dig och inte be honom om något mer. . . . . . utom en dag till

onsdag 10 oktober 2012

Guds straff till kvinnan!!

Det måste va strumpbyxor och bygel-bh utan tvekan!! Det hela är som ett stort skämt ju,, dra på sig ett par strumpbyxor som inte kommer hela vägen upp eller som inte har fått en reva på något lämpligt ställe är ibland omöjligt, sen när dom väl kommit hela vägen upp, då är dom på väg ner i skrevet igen!!!! hur gott är det att känna att ett par "byxor" som hasar mellan låren då? Men nog fan är man lite påhittig, så man tar ju ett par trosor och drar utanpå, åå då sitter dom som en smäck. Man får nu va lite försiktig när man böjer sig ner för jag kan tänka att om någon ser det så kan det få den mest erfarne att hissna. :) Sen va det dessa jävla byglar som nån dåre hittade på,,, det bästa dom åstadkommer är blodförlust och ärr i armhålan då dom behagat sticka ut. Annat va det jag såg häromdagen när jag skulle inhandla 1st BH storlek OKÄND men det räcker till kan jag säga,, små söta saker såg ut som att det va bröst i dom,,jag va tvungen att klämma på dom åh va fan upptäcker jag?? Det va bröst iii....kom ett litet skri där skriade på PJ kom hit å känn för guds skull,det va då han dök ner bland damstrumporna och började rota varför fattade jag aldrig! Kom hit för fan PJ du kommer inte tro dina "händer" Men det klart att han inte vill stå där å klämma inför allmänheten sånt gör dom bara när ljuset är dunkelt, men jag klämde å klämde, det är helt otroligt nu har nån "dåre" bestämt att flickor måste se ut på ett visst sätt och vi gillar läget öhh.. det är då jag får se trosor som är minst 1m långa å jag fattar ingenting, vem fan vill ha trosor upp till hakan då undrar jag?? Läser på skylten: håller in, jaha nu ska vi klämma in fettet me, vart är världen på väg undrar jag, vilken bild får våra flickor som ska växa upp till ett ideal som inte existerar,, jag blir rädd!! Jag vill att våra ungdomar ska veta att dom duger så alldeles bra som dom gör och vi vuxna måste ta vårat ansvar och inte gå på detta "sjuka" ideal som finns i vårt samhälle, från strumpbyxor till annat som samsas i mitt huvud. :)

onsdag 3 oktober 2012

Kan va en tröst när livet tar en annan väg!

"Det var en gång en gammal, gammal själ, som hade levt många, många människoliv på jorden och nu var nästan färdig med sin tillvaro som själ också, ja, snart skulle den smälta samman med och bli en del av den Stora Andligheten som uppfyller Evigheten. För tillfället kände den gamla själen sig lite ensam där den satt i tomrummet mellan det senaste människolivet och den kommande Sammansmältningen. De bästa vännerna hade gett sig av, den gamla själen kunde se dem nere på jorden, hur de uppfyllde varsin människa med iver, nyfikenhet, förundran och tankar av alla de slag. Jag vill dit, sa den gamla själen. Jag har fortfarande en god portion glädje kvar. Jag vill dit och ge dem den. Men din tid till Sammansmältningen är så kort varnade Vakten. Visst kan du ge dem glädje, men om du är hos dem så kort tid, ger du dem också en väldig sorg när du lämnar dem. Jag vet, sa den gamla själen. Men jag vill ändå. Jag vill ge dem så mycket glädje att det hjälper dem över sorgen sedan. Så låt det få bli som du vill, sa vakten och släppte iväg den gamla, gamla själen. Då fick ett människopar på Jorden ett barn som de så länge hade önskat. Det var den raraste unge, som strödde glädje över dem från den dagen hon föddes, den ogrumlade glädje som människorna känner när deras själar träffas och med förtjusning känner igen varandra från evigheten. Men har du inte väldigt kort tid kvar? Viskade mammans själ till den gamla själen i den lilla flickan. Tiden är kort, men glädjen stor, svarade den gamla, gamla själen. Och fastän mamman inte hörde deras samtal väckte viskningarna en anande oro hos henne, en fläkt av kunskapen att vi inte äger något på jorden, inte oss själva ens. Allt kommer tillslut att tas ifrån oss, allt vi bär på, alla kära omkring oss, slutligen även vårt liv och vår kropp. Men flickan växte och fick med sin glädje mamman att glömma sådana tankar. Och pappan var hos dem och gladdes han också. Ja den gamla, gamla själen fick leva sin sista tid precis som den hade önskat. Men tiden var kort, även med människors mått var den kort, och stunden kom då Sammansmältningen skulle ske. Den gamla, gamla själen fick kallelse att utan dröjsmål infinna sig till ceremonin och måste lyda. För människorna såg det ut som att flickan fick en plötslig död. Deras sorg blev oerhörd, just som vakten hade förutsagt. Men eftersom allt de kunde minnas av sitt barn var glädje och endast glädje, kunde de uthärda sin sorg som den gamla, gamla själen hade förutsagt. Och därför, istället för att låta de gamla, gamla själarna bara sitta av sin sista lilla skvätt tid i tomrummet, blev det i fortsättningen sed i Evigheten att skicka dem att skänka sin sista stora glädje till människor som behöver den. Sorgen, sedan, ja den oundvikliga sorgen, den har människorna genom glädjen fått kraft att uthärda och så småningom vända till något gott."