Angels on the Moon

Herrens vägar är outgrundliga minsann!!!

Det blir till att flytta tillbaka i tiden om ni ska hänga med. För si så där en 18 år sedan så levde jag själv med mina då fem barn, och som ensamstående mammor kan behöva, så behövde ock jag,,, att komma ut ibland och det är här historien börjar.. Jag och en mycket god vän skulle till stan ( Jönköping) och svänga till det då en av mina bästa vänner jobbade den kvällen som Dj och inte ville vi missa det. vad kvällen lider så dyker han upp,,,, han den där som skulle visa sig bli någon som mitt hjärta skulle smälta för och som jag aldrig kom att glömma. Som jag minns det så skrev han ner sitt nummer och tyckte jag kunde ringa om jag kände för det,, det blev kväll och kvällen gör som andra kvällar den blir natt och det blir dax att åka hem, var och en till sig. Morgonen kom och han den där med numret infinner sig ungefär samtidigt i mitt huvud som jag vaknar, funderingarna var många,, ska jag ringa!? nää jag struntar i det eller!!?? Ringer min väninna som varit med och som brukligt vill man ha hennes stöd ju,, Ring, bara ring vet ja, blev hennes svar, du har inget att förlora.. med hennes ord i ryggen så blev det till att leta reda på servetten som han skrivit sitt nummer på, då visar det sig att sista siffrorna fattas!!!! Telefonkatalog fram,, Jönköping!! där finns ju inte sååå många, pekfinger utmed siffrorna i katalogen,, till slut så tror jag att jag hittar rätt,,, Jag ringer,, magen kurrar nerverna på helspänn..... Peter säger rösten i andra änden,, medans jag fortfarande försöker andas så känns det lite tvunget att ändå säga " Hej" jag,, igår,, minns du??... så kommer det där skrattet som sen ska följa mig i 18 år innan våra vägar möts igen.. Den sommaren med honom kommer att bli den mest positiva sommaren som jag någon gång har haft.. Men med sommaren så kommer även slutet för oss,, Han är yngre, jag är äldre, jag har fem barn och allt ställs på sin spets, jag förstår mycket väl att detta är ohållbart, rätt eller fel vem vet!!! Jag väljer att avsluta det vi har tillsammans, för i min värld så ska även han få en möjlighet att möta någon som han kan bilda familj med och få bli lycklig med, så oddsen just då var emot oss båda.. Det avslutet jag valde att göra den gången, var ett av de svåraste valen jag någonsin gjort, att gå emot mitt hjärta och låta förnuftet styra,, Det kom att rinna mycket vatten under broarna dessa år som gick, tills nu!!! Av en tillfällighet när jag REDAN tagit mitt beslut att flytta från min man,, så händer det som jag ALDRIG trott skulle hända... Han som jag stängde dörren till för 18 år sedan, och han som jag alltid har haft med mig i tanken och funderat på hur det gick för honom, kommer tillbaks på mycket konstiga vägar,,, hur spelar ingen roll, jag vet bara att ingen av oss trodde att VI skulle ses igen. När vi mot alla odds igen!! får kontakt så bestämmer vi att ses över en kopp kaffe, och då händer det!! Kurret i magen, nervositeten infinner sig som ett brev på posten,,, jag kommer så klart först till fiket,,, sen kommer HAN, han som jag en gång lämnade men aldrig glömde!! In genom dörren,, DÅ KÄNNS DET SOM OM ATT; DEN DÖRREN JAG STÄNGDE FÖR OSS, ÖPPNADE SIG IGEN OCH NÅGRA 18 ÅR FANNS BARA INTE LÄNGRE,, DET VAR SOM IGÅR!! Mina känslor för denna man är lika starka nu som då,,, och för mig är faktiskt Herrens vägar outgrundliga! Jag är lycklig!!!!! Åh jag vill tro att jag är på väg hem efter så många år i blindo...

50+ kan...

Si så, si så,, Då har man varit i Hässleholm o gjort Harrys!! Det är väl ingen som kan säga att 50+ inte kan!!?? Ibland kan dom lite för mycket med, men sånt får man bjuda på. När man gör lite för mycket är det rätt gott att spela på bortaplan och helst ska man inte som jag blogga om det heller, men va f,,n spelar det för roll egentligen? Säg den som inte varit ute och haft kul,,, och har man inte det så skyll sig själv. Vi for iväg till Unga damens pappa och hans sambo, därifrån blev det att gå ut och äta lite och sen kände vi att Harrys är ju verkligen något för oss som kan det här med uteliv, hehe,, Väl inkomna där så kom vi klart inte ut förrän det va slut, då hade vi hunnit med frigörande dans,, sång på hög nivå och mycket skratt och prat. Dansen innebar att dom yngre fick masa på sig för att lämna plats åt oss som behövde lite extra svängradie, för här använder man ju inte bara benen armarna ska ha sitt. Inte helt olik en väderkvarn så släppte vi loss,, när natten närmade sig så kan jag säga att den riktiga åldern började göra sig påmind och att 27-åringarna var något trötta, då va det inte svårt att knalla över torget och slänga ner sin något slappa kropp i hotellsängen för att sova gott tills morgonen kom och den där berömda hotellfrukosten serverades... Det kallas livskvalite det här...