torsdag 30 september 2010

Ja jag säger då det!!

Ja som det kan bli! Ibland blir jag bara sååå trött på en del människor, trött på att vissa gör egna tolkningar eller snor sig med lögner. Sen har jag väldigt svårt att förstå dom som sväljer allt dom hör med hull o hår!!?? Glöm aldrig att det finns 2 sidor på ett papper, kan vara en bra regel. Ofta har väl den som pratar mycket strunt ett behov av att få medhåll!! Kanske mest för att rättfärdiga sig själv, men du! Va inte såå säker på att det var hela historien, ofta så har historien en egen historia som du aldrig fick ta del av. Skulle du våga ifrågasätta berättelsen?? Eller skulle du nöja dig med det du hört? För att kanske föra vidare med lite tillagda saker som det ofta blir? Jag säger som en klok flicka!! " har du inte levt mitt liv, så känner du inte heller mig,"

tisdag 28 september 2010

Kvinnomisshandel, gäller oss alla, så ta dig tid att läsa även om det är mycket text..

I 15 år mötte jag kvinnor o barn i olika utsatta situationer när det gällde kvinnomisshandel, inkl min egen erfarenhet, så jag ber dig blunda inte för sanningen utan Se sanningen i vitögat - Den ende han älskar, är sig själv.

*Termen "offer" skall inte tydas som nedlåtande utan används endast för att beskriva personen som fått agera måltalva för våldsverkarens vrede.

Tror du dig vara psykiskt misshandlad?

Känns det som om din partner kontrollerar ditt liv?
Känns det som om din partner inte bryr sig om dina åsikter och känslor?
Gör din partner allt för att vinna ett argument, t.ex. vänder allt du säger mot dig, nedvärderar dig, ljuger, hotar eller skrämmer dig?
Är din partner arg på, avundsjuk på eller nedvärderar han dina vänner, arbetskamrater och/eller släktingar?
Känner du dig isolerad och ensam?
Säger han åt dig att inte prata om vad som händer inom hemmets väggar eftersom andra då kan uppfatta honom som en dålig människa?
Känns det som om du aldrig kan göra någonting rätt? Blir han irriterad, sur, arg och får dig att tro att det är ditt fel, (ger dig skuldkänslor/får dig att känna ångest?).
Säger han att ingen annan skulle vilja ha dig och/eller att du skall vara tacksam för att du har tak över huvudet?
När du ber honom göra något eller försöker diskutera ett problem, kallar han dig då för saker så som, tjatmoster, idiot, satkärring, eller än värre saker?
Känns det som om du alltid försöker att tillfredställa din partners behov så att han inte skall bli arg eller sur?
Tvivlar du på din egen förmåga och/eller ditt eget värde?
Beter han sig annorlunda när ni vistas utanför hemmet? (Trevlig, tillmötesgående osv. som får dig att känna dig obekväm).
Ifrågasätter han saker som; var du har varit och/eller vad du har spenderat dina pengar på?
Om ni har gemensamma barn; Sätter han upp dina barn emot dig, speciellt då ni bråkar?
Hotar din partner dig med att du aldrig kommer att få se dina barn igen om du skulle ge dig av?
Om du svarat ja på mer än 2 av frågorna så är det möjligt att din partner är en våldsverkare. (Det handlar givetvis om ständiga övergrepp och inte enstaka sådana.)



Männen som slår döms till vård och de som döms till fängelse kan få terapi - Ren idioti!
Först och främst skall dessa män testas för att avgöra om mannen i fråga, har en antisocial störning, t.ex. är psykopat. Är mannen psykopat så skall ingen vård erbjudas eftersom detta bara bidrar till att han blir än mer manipulativ vilket gör honom än mer farlig för de kvinnor han kommer i kontakt med. Förutom att det finns studier som bevisar att så är fallet så ligger det faktiskt till så att dessa våldsmän har neurologiska skador på hjärnan och därför kommer ingen samtalsterapi i världen att hjälpa. Om du är i behov av hjälp så gör du bäst i att kontakta t. ex. Kvinnofridslinjen eller Sveriges Kvinnojourers Riksförbund .


Tidiga tecken på fysisk misshandel i en relation är t.ex., "lekfulla" örfilar, nyp och knuffar. Det fysiska våldet liksom det psykiska trappas gradvis upp i takt med att kvinnans självkänsla sjunker, till den grad att hon börjar tvivla på sig själv, är det kanske mitt fel att det är som det är? De, "lekfulla" nypen förvandlas sakta men säkert till avancerade "lekar" med döden där stryptag och andra livshotande försök till att ta livet av partnern inte är ovanliga inslag. Likaså är de s.k. försoningsvåldtäkter som oftast följer efter ett "gräl". De dagliga kränkningarna (psykiska och fysiska) sätter sina spår, vilket i sin tur gör det mycket svårt för kvinnan att lämna relationen. Han tar med andra ord, "knäcken" på henne.

"Han vet exakt var han skall slå, hur hårt han kan sparka och han vet hur han kan driva fram situationer som ger honom möjlighet att utföra sitt dåd. Den verklige drivne misshandlaren slår aldrig eller sällan i ansiktet, han slår på kroppen där kvinnan kan dölja skadorna."


Kvinnan, oavsett ålder, hjärntvättas sakta men säkert och finns det barn med i bilden så ser hon många gånger ingen annan utväg mer än att "stå ut" och göra det bästa möjliga av situationen. Mannen som inte har några känslor (sådana saknas p.g.a. skador på hjärnan, se forskning) för varken frun eller barnen använder dem som en fasad för att det, utåt sett, skall se "normalt" ut. Men, hans familjemedlemmar är bara "leksaker" som han kan "leka" med hur han vill (han saknar empati och har därför ingen respekt för andra) eller kasta bort dem när han så behagar, t.ex. om något "bättre" skulle visa sig. Sorgligt nog så kan det hela sluta riktigt illa, han tar livet av henne eller hon tar livet av sig själv. Kvinnan orkar till slut inte med de ständiga övergreppen och ser, sorgligt nog, ingen annan utväg ur sitt helvete.

"En psykopat kan använda ord så som, 'Jag älskar dig' men den känslomässiga innebörden av dessa ord är detsamma som ' jag tar en kopp kaffe' ."
Psykopater, Av; Dr. Hare


"Gärningsmannen är den individ som bär ansvaret, inte 'offret'."
Diane Rosenfeld har i Massachusetts, USA, fått igenom en lag där kvinnomisshanlare måste bära en fotboja försedd med GPS så att familjen och polisen kan meddelas i tid om oönskat besök är på väg.


Skenet bedrar

Det finns ingen speciell ”typ” av kvinna som ”faller offer" för den här sortens våldsverkare. Han, däremot tycks dras till kvinnor som på ett eller annat sätt kan ”höja” honom, så som; hon är psykiskt stark, intelligent, har pengar eller är vacker samtidigt som hon besitter ”moderliga” egenskaper, d.v.s. bry sig om andra. När han väl funnit sitt "offer" så gör han allt för att få henne att tro, att han är den "rätte". Ett av de många knep som den här våldsverkaren använder sig av är att, spela "offer", "tyck synd om mig". Ett annat knep är att han sätter henne på en piedestal och får henne att känna sig oerhört åtråvärd. Han överöser henne med komplimanger och andra bevis på sin "kärlek". För att "snärja" henne ordentligt så ser han också till att återspegla hennes intressen och värderingar. Detta, i sin tur, får honom att framstå som en "själsfrände" vilket, som somliga beskriver det, gör att hon känner en sorts "övernaturlig dragning" till mannen.

"Men det stora problemet är att deras förvanskningar av verkligheten kan leda till att man börjar ifrågasätta sig själv och tvivla på sin egen verklighetssyn".


Våldsverkare kan vara mycket charmerande och tillmötesgående i början av relationen men sakta och säkert så träder hans riktiga "jag" fram. Långsamt och systematiskt bryter han ner kvinnan både psykiskt och fysiskt. Hans utstuderade våld är knappt märkbart i början och även om kvinnan kanske anar onåd så lyckas hon ofta bortförklara detta med att det förmodligen är en engångsföreteelse. Hon gör detta eftersom hon inte kan föreställa sig att någon annan kan vara så fruktansvärt elak. Då hon till slut "förstår" så är det oftast för sent för henne att dra sig ur situationen. Den här våldsverkaren är en sann kvinnohatare och sadist ut i fingerspetsarna samtidigt som han har ett enormt kontrollbehov.

"Det skedde över en ganska lång period, men plötsligt märkte jag att mina tankar inte längre var mina, orden jag sade var inte mina. Jag, var en skugga av den forna Linda, som varit öppen, glad och skämtsam. Plötslig vågade jag inte öppna munnen utan tillstånd från A."


För att få fullkomlig kontroll över "sin kvinna" så ser våldsverkaren till att gradvis isolera henne från vänner, arbetskamrater men även familjemedlemmar. Kvinnan skäms också ofta över den situation som hon har hamnat i, vilket i sin tur bidrar till att hon själv inte gärna söker hjälp utifrån. Våldsverkaren ser också till att ta över alla beslut, stora som små och oftast med förklaringen att hon är för "dum" för att kunna ta några egna. På grund av det psykiska och fysiska våldet så tappar hon till sist förmågan att kunna tänka kritiskt. Våldsverkaren har nu så gott som total kontroll över henne och många gånger så räcker det med en blick för att hon ska lyda. Våldsverkaren, sadisten, njuter nu av att kunna spela "Gud" och ser till att utnyttja sin makt på alla möjliga tänkbara sätt.

"Han har misshandlat mig fysiskt på alla sätt och vis jag blev ideligen kallad för "hora", slyna" och "slampa". Han försökte sedan ställa allt till rätta genom att ge mig blommor eller smycken. Detta mönster upprepades gång på gång under vår tid tillsammans."
Anonym

Den här våldsverkaren är ständigt på ”jakt” (även om han är gift) eftersom han inte kan ha en nära relation med någon, känslorna finns helt enkelt inte där. Detta är nästintill ofattbart för de flesta att förstå men är dessvärre sant. Han är som han är och detta på grund av medfödda skador i hjärnan. För att försöka skydda sig själv mot den här typen av våldsverkare så bör man ta ordentligt med tid på sig för att lära känna någon annan samt vara uppmärksam på ”varningssignalerna”, se Hur kan jag skydda mig själv. Den här våldsverkaren är endast ute för att tillfredställa sina egna behov och gör detta genom att utnyttja andra på alla tänkbara sätt och vis.

Han förnedrar, våldtar, slår och till och med mördar, allt för att återupprätta sin självkänsla. Hans glädje blir kortvarig eftersom allt sedan blir likadant som det var från början.

Gift eller sambo?

Om du ”sitter fast” så har du hamnat i en mycket svår och olycklig situation. Du ställs inför ett val, ge dig av eller stanna kvar. Om du har tur, så har ni inga gemensamma barn, du är ekonomiskt oberoende och känslomässigt stark nog att ge dig av. Har du otur så är det precis tvärtom. För att lämna den här typen av våldsverkare (om du inte blir "bortkastad") så krävs det mod, styrka och planering. Man behöver också ett nätverk av hjälpsamma människor, så var inte rädd att be om hjälp, speciellt från din kvinnojour. Dessa otroligt hjälpsamma personer har hört och sett allt så du behöver inte känna dig konstig eller på något sätt skämmas för kom i håg, du är inte ensam och du bär ingen skuld.

Inse att relationen aldrig kommer att bli bättre, bara värre.

På grund av sitt kontrollbehov så kommer den här våldsverkaren att göra allt i sin makt för att hålla kvar "sin kvinna", detta eftersom det är han som bestämmer när relationen är över. Han gör allt för att ”vinna” och detta drag gör honom livsfarlig. Ett gott råd från kvinnor som har befunnit sig i samma situation är att inte i förväg tala om sina planer för partnern utan bara ge sig av när tillfälle ges. Ett annat gott råd är att inte låta sig luras tillbaka med löfte om att saker och ting kommer att bli bättre, att han kommer att ändra sig, skall söka hjälp, inte kommer att göra dig illa utan bara vill bara prata mm., knepen är många. Bäst är att bryta all kontakt och inte bli lurad till att återuppta den igen. Tyvärr finns det gott om kvinnor som mist sitt liv p.g.a. att de sagt till att de skall lämna eller när de lurats tillbaka på ett eller annat sätt.

Du får ta emot all hans aggression och självhat. Du tvingas upprätthålla den ”grandiosa” bild han har av sig själv genom att ständigt stryka honom medhårs och detta för att (förhoppningsvis) slippa råka illa ut. Du förtjänar givetvis ett bättre liv.

Man bör också vara medveten om att en separation från den här typen av våldsverkare kommer att bli mycket långdragen och smärtsam. Våldsverkaren är otroligt avundsjuk på partnerns nyvunna frihet och nya liv vilket gör att han kommer att använda sig av en hel del knep för att "vinna" henne tillbaka. Han kommer också att göra allt för att få henne att reagera så ett gott råd från dem som har gått igenom en sådan här separation är att inte "nappa" på kroken och inte visa våldsverkaren några känslor oavsett hur upprörd du än blir. Den här typen av våldsverkare är extremt efterhängsen och hämndlysten och kan därför göra sig påmind även år efter det att relationen tagit slut.

Se upp för män som visar dig allt för stor uppmärksamhet och som på ett allt för uppenbart sätt återspeglar dig, dina intressen och värderingar!


Du kanske undrar hur i all världen detta kunde hända dig. Orsakerna är givetvis många men de flesta som råkat illa ut säger att det finns en gemensam nämnare och den är att de inte kände till den här typen av våldsverkare.

Han ”jagade” mig; Han fick mig att känna mig åtråvärd. Vi verkade ha så mycket gemensamt och det kändes som om jag mött min ”själsfrände”. Han fick mig att tro att vi hade en framtid tillsammans.
Han ”slänger” dig åt sidan så fort han hittat någon annan ”själsfrände” eller så förblir han ständigt otrogen.

Min hjälte; Han ställde upp och stod vid min sida när jag behövde någon. Han hade faderliga egenskaper som fick mig att känna mig trygg. Han gav mig all uppmärksamhet, lyssnade på mina problem och verkade bry sig. Han var allt som jag kunde önska mig.
Din hjärtekrossare.

Jag kan ändra honom; Han låter meddela; "Tyck synd om mig", du tror att allt han behöver är lite ömhet och kärlek och sedan kommer allt att bli bra.
Går inte, slösa inte bort din tid med att försöka.

Han var så spännande att vara tillsammans med; Han är en riktig ”Bad Boy”. Han säger och gör saker som andra inte vågar. Han är så tuff och självsäker. Andra ser upp till, och lyder honom. Det är aldrig tråkigt när jag är tillsammans med honom, spänning ligger i luften hela tiden.
Han är osäker och saknar ”spärrar”.

En kvinna skrev,
”När vi först träffades så sa han; du bör nog akta dig för mig". Vi skattade, lite anade jag då att han verkligen menade det.”
Anonym

Om du har du råkat ut för den här typen av våldsverkare så vet med dig, att du är inte ensam. Bakom sig (om ni inte är allt för unga) har han ett spår av ödelagda liv. Eftersom ingen vill tro på att någon kan vara så elak mot någon annan så är det svårt för en kvinna att varna en annan för den här typen av man. Hon kommer bara att säga; "Inte han, han är ju så otroligt charmig och trevlig". Dessutom, på grund av sin manipulativa förmåga får han oftast sitt ex. att framstå som hämndlysten eller tokig för att sedan "spela", "tyck synd om mig". Det bästa sättet för en kvinna att undvika den här typen av våldsverkare är därför att försöka lära sig att känna igen ”varningssignalerna”, se Hur kan jag skydda mig själv. Kvinnor som har råkat ut för den här typen av våldsverkare säger också att alla bör ta tid på sig för att lära känna någon innan de ger sig in i en allvarlig relation eftersom detta gör det möjligt att bryta all kontakt på ett tidigt stadium. Oavsett om man känner till den här typen av våldsverkare och varningssignalerna så finns det ingen garanti för att man inte kan råka illa ut men, man är bättre "rustad" om man har lite kännedom om dessa medvetet elaka individer.

Pudel!!!

Att va märkligt då!!! Nog borde jag lärt mig under mina år att beställa tid för klippning i tid!! Men icke!! Så nu är det som vanligt då, antingen ser man ut som om man stoppat fingrarna i en stick-kontakt, eller ser man ut som en jävla pudel gärna med lejonklippning då, (förlåt pudelägare, inget illa ment) en tuss här o en tuss där men aldrig nån tuss på rätt ställe,,,, Jag menar det, att vi som har haft spöken i huset har inga problem med dom när jag är oklippt kan ja säga,, å så är det väl att ett spöke tar ju inte ett annat spöke. Svinto är också en bra jämförelse med mitt huvud nu, så vad att göra? Jo ringa frissan hysteriskt i morgon o fråga om tid, då gör hon som vanligt undrar "när vill du komma?" IGÅR för guds skull. Det borde hon ju veta nu efter alla år kan man ju tycka, men hon lär sig aldrig heller visst. Det är bara min man som tycker "det är väl inte så farligt, jag tycker du är fin,,, kan tillägga att min man lägger sällan eller aldrig märke till någon förändring, antingen jag har klippt mig, eller köpt något nytt, eller bytt gardiner, det enda han märker det är om det tillkommit en ny ko kalv eller tjur i älgstammen, och i den stammen är ju inte jag. Mvh Rufs-tufs Svanström som är min nya titel :):)

måndag 27 september 2010

Stolt o lycklig,

Vem myntade uttrycket "stolt som en tupp?" i så fall är jag tupp. Hur glad blir man inte då o stolt när man hör bra saker om sina barn!? Jo, mega-stolt,,, fasen va modern jag är me, "mega" man lär så länge man lever får man hoppas iallafall. Det roliga är att det är inte bara ett av barnen som får beröm utifrån,, utan alla sex, å då kan ju mamman som styrt skeppet få ta åt sig lite av äran tycker jag. Det har inte alltid varit lätt att vara mamma och det är det väl inte för någon annan förälder heller vad det anbelangar, att vara barn är inte heller så lätt, det vet väl jag, för en gång va jag med barn, tro det eller ej. Men i vilket fall som helst så finns det dagar när man som mamma känner sig totalt misslyckad, det finns dagar när ens barn vinglar in på fel/farliga vägar och man tror att allt man ville eller önskade barnet har för evigt gått fel,,, det vill till att stå stark då och att aldrig ge upp, utan att tro att det dom fick med sig i livet kommer att hjälpa en bit på vägen och att som förälder aldrig ge sig. Mina barn har vinglat både hit och dit, ofta med en mamma hängandes i rumpan ihärdigt slåss för att dom ska vingla tillbaka på rätt väg och med lite tur så har det gått bra för dom. Så idag med facit i hand så är jag "Stolt som en tupp" när man får höra att dom sköter sig och att dom är ganska välartade ändå. Sen får man räkna med att alla gör sina misstag och att man lär sig mycket av dom och det är väl så livet ska vara.:)

söndag 26 september 2010

Söndags-resan.

Jag visste det!!! Att mannen är svag för unga damen, dom är ett radarpar kan man väl enkelt förklara det hela. Unga damen har ju följt mannen på otaliga älgmöten genom åren, även skogs-kurser har dom gjort ihop för att inte tala om alla små rundor i skogen för att kolla djuren som dom gjort tillsammans, o nu drar ju älg-jakten snart igång o då ska unga damen med kompis givetvis vara där.. Så att våran söndags-utflykt gick till en kennel var kanske inte det märkligaste eftersom mannen o unga damen har egna påhitt som jag tydligt är utesluten i. Efter gas, broms, skutt o hopp på raka, krokiga vägar så var vi där, jag, mannen, unga damen o hennes kompis. Givetvis så va det en liten amerikansk cocker som det skulle tittas på å man kan ju inte annat än säga att dom är något så vansinnigt söta, och den här modellen for fram som skjuten i kanon, vojne vojne,,,jag blev trött bara av att se hans framfart. Nu råkade jag ju vara med denna gång,, så valet blir att avvakta med ny valp, man är väl inte den mest populära just nu men så får det bli. Apan är alldeles för nära ännu för att ersättas med en annan apa. Så skutt skutt, hopp hopp o lite broms så var vi hemma igen efter en mysig dag ihop.:)

Prat o fantasier!!

Va härligt med människor som vet mer om oss än vi gör själva.! Det är så bra för vi behöver inte göra ett dugg ju, tänk att VI kan vara såå intressanta för en del!! Vi brukar le jag och mannen åt dessa folk, för faktum är det på något vis alltid kommer fram även till våra öron. Men vi bjuder på det, Om någon mot förmodan vill veta mer så hör av er...för då kanske ni även får veta något som faktiskt stämmer också, men det kanske inte är lika intressant som att få göra egna berättelser. Nu ska jag och min man dricka lite kaffe om någon vill veta, sen tar vi ett bad i bubbelpoolen oh sen brukar vi laga middag ihop på söndagarna,, och sen,,,och sen,,, och sen,,,,får du själv hitta på vad vi gör eller inte gör eller vad som passar in i din egna historia. Lycka till. Mvh Weronica o Sören..

torsdag 23 september 2010

Jag o Snygg-Rikard

Tjohoo!! Jag har vunnit på postkodmiljonären!! Så nu kan man bara vänta in snygg-Rikard oxå det är ju en vinst i sig tycker en del damer i min ålder, vem sa att jag dreglar när han är på tv?? Min man naturligtvis, men du behöver inte va ledsen mannen, du är ju på riktigt jämfört med ögongodis på tv. Undrar just när tiggarbreven kommer att ramla in!? Ja jag säger det, det är inte lätt att bli populär, och särskilt inte när man vunnit pengar, då verkar det många gånger lättare att vara eftertraktat byte i mångas ögon, synd tycker jag. Det här med pengar är ett otyg faktiskt, samtidigt som man så väl behöver dom för att leva så ställer dom oxå till trubbel många gånger. Släktingar blir osams vid arv och liknande, det är väl ofta då man ser vad personerna egentligen gick för och vad deras rätta natur var. Ja ja, det finns alltid dom som vill roffa åt sig den största delen av kakan, men vad jag tror så stämmer nog ordspråket "lätt fånget, lätt förgånget" eller att "mycket vill ha mer.." synd men sant. Men nu struntar jag i det, för här är jag en vinnare. Va sjutton ska jag göra av alla pengar nu då?? hehehe...

tisdag 21 september 2010

Döden döden som Astrid Lindgren sa!!

Döden döden sa Astrid Lindgren till sin syster när de började ett telefonsamtal, så var det avklarat... Döden är inte rolig, så det klart att man avslutar det snabbt. Jag har många gånger tänkt på döden, antingen för man läst en dödsannons vilket jag faktist av nån sjuk anledning gärna bläddrar fram till, inte för att jag gläds åt någons död, utanför att vi alla kommer dithän nångång, och för att se om det är någon jag känner igen. Eller så är det på en begravning man ska, och hur många kan hålla tårarna borta där? Även om personen inte stod dig så nära, så berörs du, varför? Jo, jag tror då att den kommer så nära inpå vår egen död, vi är ju som bekant inte odödliga på ett endaste sätt, inte ens om du är rik, eller känd, smal, tjock, eller nåt annat vad som helst, för plötsligt inser vi att vad vi än har eller inte är, så är döden det som kommer drabba oss alla en dag.. Människor har också en förmåga att plötsligt känna den människan väldigt väl som avlider, eller inte, men behovet av att prata om det är stort. Varför undrar jag igen?? Jo jag tror, att plötsligt får vi en gemenskap med andra, även om vi inte känner varandra, så känner vi (tror vi) den döde..och där är vi igång. Jag tror, även om det kanske är lite på skoj (eller inte) vem vet? Som Magnus Uggla sjöng, för att va lite rå,, Varför ska man ta livet av sig för, när man ändå inte får höra snacket efteråt!! Ja, tycka vad man vill, men nog har vi alla suttit i situationen då döden närmat sig vårt eget liv, och det är svårt ska jag säga. Men ibland tror jag att jag faktiskt gråter över något annat i mitt eget liv som jag aldrig, eller inte har kunnat få utlopp för, jag tror jag gråter för att jag ibland känner mig så vilsen och inte alls vet vad jag vill, eller vet hur mitt liv ska bli. jag tror också att sorgearbetet över en misslyckad relation eller nåt djur eller nåt annat kan få ta sig i uttryck på en begravning, och jag tycker att, kommer tårarna då, låt dom komma, för det kanske är din inre sorg som du bär, som ska ut, som du aldrig visste fanns där eller aldrig fick chansen att sörja och få ut som kommer, även om det är någon annas begravning, skäms inte, den döde kommer stötta och förstå dig. Tillåt dig vara ledsen, tillåt dig att vara liten, tillåt dig gråta, för på något konstigt sätt så mår du bättre efteråt när allt släpper..oavsett vad det är du gråter och sörjer.. kram alla!!

FÄRGE,,,

Himmel och helvete skapas genom våra tankar, handlingar och intentioner. Ge inte mer energi till negativa människor och situationer. När du fokuserar på kärlek attraherar du kärlek. Något att tänka på!!!! Även detta är något att fundera över.....Dina bokstäver är latinska. Dina siffror är arabiska. Din demokrati är grekisk. Din pizza italiensk. Din kebab turkisk. Din alkohol uppfanns av en iranier. Du älskar att åka till Thailand. Din favorit-rappare har afrikansk påbrå och den där rolige på tv är kurd. Din landslagskapten är bosnier.... Visst vore livet tråkigt utan invandrare ? I vår familj tror jag nog aldrig att jag hört någon prata illa om invandrare, och det är jag väldigt stolt över, jag är stolt över att får tillhöra en familj som anser att likaberättiga är oerhört viktigt oavsett var vi kommer ifrån eller vilken hudfärg vi har. Jag skäms ibland över att vissa människor gör uttalande som om dom skulle vara bättre eller veta bäst!!?? Jag tycker det bevisar motsatsen om dom själva, och lite att alla hästar nog inte riktigt kommit hem, eller att hissen inte går ända upp. För mig är det totalt ointressant om det är en invandrare eller svensk som kommer i klammeri med rättvisan, för jag tycker det är lika för jävligt vem det än är som inte kan kan hålla sig till spelreglerna. Sen ska vi vara väldigt rädda om varandra, för tro det eller ej oavsett om du kommer från ett annat land eller från FÄRGE!!(Sverige) så har vi precis samma önskan om att våra barn ska ha det bra, samma oro, samma längtan, och vi blir förälskade på samma sätt, vi gråter, vi sörjer, vi skrattar, vi har samma rädslor och mycket mer, så VEM kan tycka annat än att vi lever i ett fantastiskt land med många olika människor som många av dom bär en ryggsäck med upplevelser som vi i vår vildaste fantasi inte har en aning om och som vi aldrig behöver (tack o lov) uppleva. Okunskap = Rädsla för det du inte känner igen och det är farligt när vår kunskap om andra är så liten så det börjar frodas hat...o fientlighet...Till slut!! Ja jag vill leva jag vill dö i FÄRGE!!

söndag 19 september 2010

Skendräktigheten är över.

Tack gud att min skendräktighet är över. Det var minsann värre den här gången att vänta barn för att inte tala om förlossningen i går kväll, puhh. Sittandes på jobbet då det piper till i mobilen med följande rader "Vi åker till BB nu, kram". Det är nu som det plötsligt inträffar en massa konstiga symtom, hos mig alltså. Det börjar krypa nervöst i kroppen, pang, så kom huvudvärken, benen började gå runt utan mål o mening, och en massa andra märkliga symtom kommer, plus att jag tittar på klockan fast jag för 2sek sen redan kollat den, till slut så är min arbetstid slut och jag far hem, för jag menar ingen kan väl begära att en mormor som håller på att föda barn kan va på jobbet! Känns som om timmarna kryper fram just i detta ögonblick, inget är som väntans tider sa någon,, nää och det ska gudarna veta att en förlossning är min själ mycket värre för en mormor än en mamma som föder..Plötsligt ringer telefonen, å mina ben slirar igång med ljusets hastighet, samtidigt ropandes var f,,,n är telefonen,så håller unga damen på att ramla omkull, eftersom jag råkade stöta till henne i min framfart, men skyll sig själv om man står i vägen då en mormor kommer farandes hihi... Flämtandes svarar jag HALLÅ och i andra änden hör jag en mjuk stämma som jag så många gånger förr har hört,,hej mamma! Allt har gått bra säger hon,( och det är väl inte underligt med tanke på mitt förlossningsarbete här hemma, hehe.) jag fortsätter sansat, åtminstonde försöker jag låta det mellan flämtningarna, har allt gått bra?, har? har? vad? var? hur? när? osv..Vad blev det? Nä säg inget, låt mig gissa, en pojk va!!??? Ja svarar hon,, VAAAAAAA blev det en kille!?? Tjohooo svarar då den mest sansade (eller inte) mormorn som just nu finns. Vi lägger på efter en stunds frågesport som jag då givetvis hållt i. Nu är man ju så himla lyckligt lottad så man har sin mamma i livet ( lite över 60 är hon min unga mamma) och det är ju givetvis till henne man nu ringer för att berätta att jag blivit mormor för tredje gången o att vi fick en liten gosse denna gång och att hans namn ska bli Noel,,, Så till sist, VÄLKOMMEN ÄLSKADE LILLE NOEL,,, vi är många som kommer att älska dig o följa dig genom livet.. Ps! om en månad är det dax igen, då väntar jag nästa barnbarn, det sliter på en dom häringa förlossningarna, men jag intalar mig " det är lätt att föda barn,"

onsdag 15 september 2010

Bits fram sparkar bak o är obekväma på mitten..

Det är min fulla tro(eller inte, hehe). Hästar är ju fantastiska djur som bara orkar gå med på alla jäkla påhitt som människan ordnar för dom. En del hästar skulle man lätt tro var förtäckta julgranar med alla möjliga o omöjliga saker som hängs på dom som människan tror dom behöver. Eller är det så att människan tror sig behöva allt detta, blir hästen bättre då?? Kanske människan skulle träna sig lite mer istället. Från den dagen min syster som jobbat med hästar i MÅNGA år visade mig vad Horsemanship va,så var jag fast, eftersom det är det hon jobbat med, så säger jag bara sorry,, slit häcken av er med att få er häst att göra som du vill, använd skarpare bett, häng på dom allt vad saker heter, men nu börjar vi prata ledarskap på naturligt sätt. Hokus pokus!? Inte då, jag lovar vilken häst som helst, om du hittar rätt person som utövar horsemanship på ett sunt sätt, för tyvärr är det ju så med horsemanship att det finns osunda utövare som kallar det nhms (förkortning).Men jag lovar att så kritisk som min kära syster är så letade hon länge efter någon som delade hennes filosofi av hantering av det finaste hon vet, just det hästar o det gjorde hon hos en fantastisk kille vid namn Silvio,som även mina flickor var hos.. Vi flickor har blivit uppfostrade så att man inte använder våld av något slag varken mot djur eller människor. Så när mina flickor började jobba med sina hästar så var valet självklart, NHMS, så lite saker som möjligt på hästen, utan använd ditt kroppsspråk istället o jag måste bara säga det, när tjejerna jobbade med sina hästar så var det en fröjd att se, Att se dom barbacka med händerna i manen eller ett löst hängandes rep runt halsen, hoppandes över någon liten stock på ängen, det var lycka, att se glädjen både hos häst o ryttare gör en smått religiös plus att man önskade alla hästar det livet. Moa o Johline brukade lasta sina hästar utan några som helst problem, dom stod utanför med repgrimman på hästen o sitt långa rep, sen visade hon vägen o vips så gick hästen in både framlänges o baklänges, vatten, presenningar paraplyer eller andra skumma saker, no problems.. problem med hästar som inte vill komma i hagen!? Inte hos oss, aldrig att hon behövde stå o rassla med en hink med mat, nä det ska va kul att komma ju. Hoppas hoppas fler får upp ögonen för detta, det skulle skona många hästar från skarpa bett, rapp med spöt eller onda sporrar... Ta dig tid o kolla videon, det är inget hokus pokus, det är så fantastiskt att få se att det fungerar utan hårda metoder. Dax att ge tillbaka lite till de djur som faktiskt många många gånger blir så missförstådda o så illa behandlade, bara för att vi inte förstår oss på dom "tröga, galna, arga, tjurskalliga, o lata,, ja hur många ord finns det som helst att rabbla upp, för många gånger missförstådda djur!"

Horsemanship

måndag 13 september 2010

Leann Rimes - Amazing Grace

Det var en tom o tung morgon idag, ingen liten apa med kastanjebruna ögon som kollar in vad du gör. Vem sa att en liten apa inte kan ta stor plats? Vet inte om jag någongång träffat något mer charmerande än denna lilla hund. Idag om en stund så ska vi ge dig din sista vila under päronträdet, för när unga damen som du ibland skämde ut när ni var på valpkursen ihop ska kunna se dig från sitt fönster. Att vi på vårt sätt vill hedra dig gör vi genom Amazing Grace bara för att du va verkligen AMAZING!! Vi som många andra undrar ju säkert om hundar till himlen kommer o ja, jag är så säker på det för var ska annars "små apor vara" Tack Dino som ditt riktiga namn va för att du gav oss många roliga charmiga stunder, även om vi inte fick så lång tid med dig, så tillförde du värme i vår familj...r.i.p.

Kvinnans list övergår mannens förstånd!!

Vem som myntade det uttrycket får va osagt, men nog ligger det lite i det ibland i allafall... När jag var liten o befann mig hos en älskad mormor o morfar så undrade jag alltid hur mormor bar sig åt,, hon älskade att åka till stan för att få fika o eftersom hon inget körkort hade så va det ju morfar som fick köra annars blev det ibland tåget. Vet inte hur många gånger som jag hörde just detta,," Sture ska vi inte ta en liten runda till stan idag?? Svaret jag hörde högt o gärna med en liten svordom i blev,, ALDRIG i livet se du, o så satt han kvar i sin fotölj vid tv-en. I den vevan säger mormor till mig, Weronica ta på dig skorna så åker vi snart!!!! o för mig var det inte alls konstigt med dubbla budskap för jag visste ju att va morfar än högt å tydligt ropat ut, va ju inte det som gällde, o vips så hade mormor o jag kläder o skor på oss o när vi kom ut, ja vem satt vid ratten o med en fot på gasen så man trodde vi skulle flyga istället för att åka bil, jo där satt morfar lite lagom munter. Aldrig förstod jag hur det här gick till, jag visste bara att så här var det varje gång mormor ville till stan,, o nog undrade jag under tiden jag växte upp, vad gjorde hon egentligen som fick morfar att följa med?? När jag blev vuxen så avslöjades hemligheten o den följer " Sture om vi åker till stan kan du ju köpa dig en liten flaska!!"(tänk vad små flaskor kan göra!) Men detta måste mormor säkert ha viskat i hans öra för aldrig någonsin har jag hört henne säga det. Å till stan kom vi med en morfar vid ratten värre än den värsta pilot o en mormor som lite hafsigt slängde över sig bältet utan att knäppa fast sig o en liten skitunge i baksätet som bara älskade sin mormor o morfar över allt annat...o som vuxen nu har förstått ordspråket "kvinnans list övergår mannens förstånd"

fredag 10 september 2010

De ska va husbil...

Då efter mångt o mycket fick vi till slut en parkering bland alla andra 300-tusen besökare på ELMIA idag. Redan innan vi kommit in så kom mannen på att inte behöver vi betala för att gå in när det står tusentals husbilar utanför,, å så började han kika in på dom olika modellerna på parkeringen. Mindre roligt när en tant tittar ut o undrar om han är fönstertittare eller!!!! Då kan jag lugnt säga att min ångest slog till ordentligt, påsen hade jag lämnat hemma tyvärr så här blev det till att ta DJUPA andetag för min del,o mannen förstod att det var bäst att betala för att gå in o på det viset slippa argsinta damer, o hyperventilerade äkta hälfter. Väl inne så kollar vi runt lite, in o ut i husbil efter husbil, då säger mannen, jaaa men den här är ju alldeles för billig,(ca 600,000.)högt å tydligt, klart folk börjar då titta, o mannen njuter, sen undrar han lite världsvant var dom stora åken är o styr kosan åt jag vet inte var, men fram kom vi o nu visar prislappen på 1.3 miljoner, dax att hyperventilera igen,,,jaaa nu börjar det likna nåt säger han, medans jag börjar leta efter utgången, för om ja tänker efter så funkar tält me. Kom hit kärring hör jag en bekant röst plötsligt ropa, å där i dörröppningen till 1.3 miljoners bilen står min man,,,, kom hit ropar han (o krypandes på golvet för man vill ju inte gärna synas just nu,) så kravlar jag mig in i bilen, å då händer det,,, mannen slänger sig på sängen å säger kom hit så kan vi testa på prov om det är nåt för oss, alltså nu börjar det bli lite väl mycke tycker jag nog, medans mannen raklång på rygg vinkar med ett finger observera ETT finger o ögonen börjar himla å jag vet vad det betyder o det gjorde visst andra som också befann sig i detta trånga utrymme, så lite försynt började de gå ut lite röda om kinderna, men då börjar mannen vissla o jag känner att, Min man!!?? hur vore det med ett tält!? Var som helst när som helst kan vi slå upp det, men i en husbil på mässan!!! Där går gränsen.:))

Utesluten ur församlingen!!

Ja så kan det gå! För 25 år sedan skulle min son döpas o så långt är allt väl, när väl dop cermonin börjar så är det väl alltid lite berörande när ett barn ska få sitt namn. Kan ju tala om att mor min tyckte kanske inte att Linus va ett så bra namn men som den fina mormor hon är så förstod hon ganska snart att det inte var en mormors uppgift att namnge ett barnbarn, o dagen till ära så hade hon låtit gravera in namnet på en söt liten berlock till en söt liten pojke vid namn Linus. Prästen som skulle hålla cermonin, kan tilläggas hade dålig syn (vilket vi förstod när vi såg coca-cola bottnarna han bar) inget ont i det men men, rätt var det var så läste han fel namn o mormor hoppade ju högt i kyrkobänken o trodde klart att vi ändrat sonens namn utan att säga till, men med en liten knuff på prällen så upptäckte han felet o rättade till tack o lov. Mormor var ju vid det här laget måttligt road, för att inte tala om när prästen efter dopet skulle tacka anhöriga, det är nu som prällen ligger jäkligt risigt till, särskilt hos min mor o när han öppnar munnen o säger till mors man,,, jahaa då förstår jag att du måste vara en bror till Weronica,, i det andetaget höll mor på att bli utesluten ur församlingen o prällen får va gla att han hade dålig syn för annars tror jag mor hade golvat honom. Kan tilägga att mors man var desto gladare o tar gärna upp dopet som var för 25 år sen både i tid o otid, han tyckte att det var den bästa präst som funnits, å jag förstår varför.:))

Curlingbarn.

Många föräldrar ger sina barn så mycket hjälp och omsorg att de ”curlar” framför dem för att få bort alla svårigheter. Men istället för att hjälpa sina barn kan man göra dem en björntjänst. Barn utvecklas genom att lösa små och stora problem själv. Föräldrarnas roll är att vara goda exempel - inte att skapa en problemfri värld åt sina barn. Forskning har visat att barn som inte tränats i problemlösning, utan istället uppfostrats av curlingföräldrar, har fått problem när de blev äldre. De riskerade oftare än andra barn att bli deprimerade och hade mindre självkänsla och det antogs vra kopplat till gränssättning eller brist på gränssättning.

Curlingförälder?? Gör testet..

Du skjutsar, hämtar, fixar, röjer och servar. Allt för att sopa rent för ditt barn så att livet ska bli så lätt som möjligt. Här är testet som avslöjar om du också fastnat i den nya föräldrafällan.
1. Sonen ligger invid lekskåpet och ropar att han vill ha sina kritor när du pratar med en kompis i telefonen. Vad gör du?

A. ”Javisst.” Du springer genast från telefonsamtalet för att hämta dem.

B. ”Du får vänta, men jag hämtar dem om en liten stund.”

C. ”De kan du faktiskt hämta själv. Dessutom talar jag i telefonen.”



2. Granntjejen har en nyare cykel än din dotter. Hon gråter floder för att hon är så avundsjuk.

A. Ingen fara. Inom ett par timmar har du köpt en lika fin cykel.

B. Du förklarar att man inte kan få allt man pekar på, men på hennes födelsedag två veckor senare får hon en ännu finare cykel.

C. ”Livet är inte alltid rättvist”, säger du och får henne att förstå att ibland har hon saker som andra barn vill ha. Ibland är det tvärtom.





3. Det är middagsdags. Du tittar i skafferiet…

A. … och frågar barnen vad de vill äta i kväll.

B. … och frågar barnen om de vill ha fiskpinnar eller köttfärssås i kväll.

C. … och bestämmer dig för att laga köttfärssås.



4. Sonen är inte nöjd med den glass som du köpte med hem från affären.

A. En halvtimme senare är du hemma igen – med rätt glass.

B. Du lovar att nästa gång köpa den glassen som han ville ha.

C. Du förklarar att antingen tar han den glassen, eller så blir det ingen.





5. Din dotter krånglar vid maten.

A. I en halvtimme gör du allt för att hon ska bli nöjd, eller åtminstone äta två tuggor, utan att ens låta irriterad. Så … helt utan förvarning tappar du tålamodet och blir fullkomligt rosenrasande. Du talar om för henne hur hopplös hon är.

B. Du förhandlar med henne. Om hon äter fyra tuggor får hon gå från bordet sedan.

C. Du avdramatiserar ätandet och säger att det inte spelar någon roll om hon äter eller inte, men hon ska åtminstone sitta med vid bordet.



Facit:

Flest A?

Du kvalar definitivt in som curlingförälder. Dina barn mår inte dåligt av att ibland stå tillbaka. De kan inte alltid få precis som de vill, och du kan inte serva dem dygnet runt.



Flest B?

Den gyllene medelvägen är ofta, men inte alltid, gyllene. Ibland måste du sätta ner foten också – både för din egen och barnens skull.



Flest C?

Någon curlingförälder är du inte. Tack vare de tydliga direktiven är relationerna i hemmet sunda, därför kan du unna dig att barnen får bestämma någon gång emellanåt också.
Nu gäller detta mindre barn,, men tyvärr tycker jag att när man fortsätter curla unga vuxna så kan man ju undra!!?? Testet är taget från en relationsexpert, i Aftonbladet.

onsdag 8 september 2010

Apa åker polisbil.

Hur många har en apa som blir haffad av polisen o får åka polisbil??? för att sen få tillbringa natten i arresten???? Nä,ingen mer än vi!! trodde väl det, men så blev det inatt, mobilen ringer runt 03,00 till mitt jobb o innan jag känt efter om jag vågar andas så säger en trevlig polis, ja vi har plockat upp en liten apa (läs hund) som är er,, det är då rätt svårt att förklara att jag inte är inblandad i detta ap-köp utan att det faktiskt är unga damen o mannen i familjen som är dom skyldiga, men nu är ju läget så att vi är en familj o där ingår en styck apa som nu gladeligen rymt med den smärta labradoren (läs tjock). Polisen fortsätter, den smärta hunden fick vi inte tag i så det vore bra om någon kan köra o se om ni hittar den, o det kan han va säker på att jag gladeligen skulle ordna, ringa mannen alltså, 03,00 o tala om att polisen just ringt, samtidigt som jag så där lite i förbigående säger att om man inte låser dörren, så har vi den glada katten som då öppnar allt o det innebär att man inte kan få sin skönhetssömn hehe, utan att man glatt får sätta sig i bilen o köra runt lite, LÅSER man så slipper man stiga upp mitt i natten. Så unga damen o mannen gungade iväg för att leta, hittade ingen smärt labrador utmed vägen men däremot satt det en glad jycke på trappan när dom kom hem, o apan satt i tryggt förvar i häktet tills jag nu på morgonen fick hämta honom. För inga små apor i skogen får vara...

söndag 5 september 2010

Va är det för fel med IKEA då?

Herrgud säger jag, va är problemet då!? IKEA framkallar nån slags tävlingsinstikt hos min man kan ja säga,, "fortast ut vinner". Först börjar nåt konstigt grymtande, sen inträffar en konstig färg i ansiktet efter det så börjar benen slira o allt detta för att jag råkat nämna att vi tar väl en runda på IKEA med!! Kom nu då, säger jag när vi ändå är här, mannen ser allt annat än road ut, vi hinner knappt innanför dörrarna förrän han har forcerat ingången innan dom själva hinner öppna sig, därefter tar han sikte på genvägen som ganska snart leder utåt, å ja kan säga det försök hinna med ett par fötter i storlek 46 som som går fortare än vad Stenmark åkte utför. Att det finns en våning uppe på är ju inte aktuell att tala om ens, utan plötsligt står vi i kassan med ett paket batterier o mannen ser jävligt nöjd ut kan jag säga, medans det nu är jag som börjat ändra färg i ansiktet o det ryker lite lätt ur öronen. Fy fan för storlek 46 med tävlingsinstikt, "fortast ut vinner" ska aldrig mer få följa med mig till IKEA så mycket vet jag nu. :))

lördag 4 september 2010

Vårt farväl till dig.

Ja, så kom dagen som vi önskat aldrig kom, vi skulle ta farväl!! När vi förstod att vi inte var välkomna på din begravning så fanns bara ett alternativ kvar, sjukhus-rummet o det var nog det finaste vi varit med om. Det var tungt den dagen vi skulle möta dig för sista gången, jag hade talat med mina barn om att ville dom vara med så helt ok, ville dom inte också ok, stora dottern ville inte, tyckte nog att det räckt med det som varit. tillsammans med den bästa finaste o mest förstående präst Ebbe Appelros, så började vi vårt farväl. Även barnpsykologerna var på plats, likaså mina två underbara systrar var med, utan dom inte jag,,,en för varje barn fanns på plats. med varsin ros plus tecknigar o andra minnes-saker så stod vi där, redo för att möta den man som gav mig de finaste flickorna i världen. Det var djupa andetag innan jag orkade gå in till honom, väl inne så var han lika fin som han var när han levde, klädd i vit fin skjorta, håret välkammat, händerna knäppta på täcket. Det svåraste var väl när mina barn skulle gå in. Tillsammans med mina systrar så går dom in efter att psykologerna talat om hur det ser ut o hur han ser ut, så svårt har ingenting i mitt liv varit, 4 små barn med varsin ros o tårarna utmed kinderna, kroppen skakades så kom dom in i rummet. Efter sinom tid så lossnar mycket, o tillsammans med Ebbe så blir det den bästa stunden i livet, dom små flickorna börjar dansa o spela på pianot som finns i rummet, pojkarna börjar leta efter kulhålet, vilket är så viktigt för dom, samtidigt så börjar tårarna blandas med skratt, vi smeker o känner på honom något som faktiskt är väldigt viktigt för oss alla, till sist läser vi Gud som haver, o sinnesrobönen, som följer. Gud ge mig sinnesro, att acceptera det jag inte kan förändra, förändra det jag kan, o inse skillnaden, ske guds vilja.. Till slut ska vi åka hem jag o barnen o det känns kan jag säga vi sov tillsammans en ganska lång tid i min säng, o varje kväll så läste vi gud som haver o gud ge mig sinnesro, sen vinkade vi till Björn o sa god natt... Tack alla underbara barn för att ni är mina o att jag får va en del av er, nu o för alltid...

NANCI GRIFFITH & JOHN PRINE-SPEED OF THE SOUND OF LONLINESS Video direct...

Det var mycket snö o halt den kvällen vi åkte ifrån behandlingshemmet i hopp om att mycket hade förändrats i livet, det var då vi lyssnade på den här, jag körde för ditt körkort hade du inte kvar. Hoppet var såå stort,, men allt blir ju inte alltid som man tänkt tyvärr. Nu finns du någon annanstans o vi är kvar, o låten är här o dom fina o bra minnena finns kvar, det dåliga har vi glömt för längesedan.......

Självmord.

Jag hoppas att du som läser det här gör det med stor respekt för alla inblandade. Jag har funderat mycket på om jag ska ta upp detta överhuvud taget o jag hoppas jag gör rätt. Självmord är för det första ett väldigt laddat ord, många människor har åsikter om dem som faktiskt valt att ta sitt liv, en del tycker det är fegt,, tycker inte jag, jag tycker att det är fruktansvärt att en människa kan känna att den inte har någon annan utväg. Varje självmord är ett stort misslyckande i samhället anser jag. Något annat som jag tycker är beklagligt är att människor som råkar ut för detta mycket tragiska, många gånger vill/behöver skylla på någon/något, kanske för att det är så svårt att ta in vad det egentligen va som hände. För mig så har varje enskild människa ett stort ansvar för vad den gör o ingen annan kan faktiskt lastas för det..... För 16 år sedan valde pappan till 2 av mina barn den vägen, utan att gå in på detaljer så tror jag att varje människa förstår att detta är så tragiskt det kan bli, våra tjejer var den gången 5år o knappt 3år fyllda, hur berättar man en sån sak för barn?? Mitt val var att samla alla 5 barnen, tillsammans med barnpsykologer o min ena syster den gången, det är nog det svåraste jag någongång har gjort att berätta för dom om flickornas pappa, men det gick trots allt med god hjälp. Livet blev sig aldrig mer likt efter denna händelse, vi lever med det o kan hantera det idag men det gör fortfarande ont. Mötet med andra människor lärde mig också att döden förändrar saker, som att en del gick omvägar när vi möttes, en del slutade hälsa,en del pratade väldigt mycket strunt, helst dom som inte hade en aning egentligen, men så finns det dom som förstod hur viktigt det är att kanske inte säga så mycket men ett leende, en kram, en klapp på armen kan vara den bästa trösten, för orden behövs inte just då. Vet också hur viktigt det var för min ena tjej att bli uppmärksammad i sin sorg, o liten som hon var så gjorde hon det som hon kunde o på sitt sätt,,, i affärerna kunde hon dyka på någon, vem som helst, (trots att jag berättade för henne att det blir svårt för andra att bemöta henne,) men hon tog sin lilla kundvagn stötte på någon o sa helt sonika " Hej! Min pappa är död, han har skjutit sig,,o så pekade hon mot sitt huvud!!??? O vad gör man om ett barn säger så? Jo dom gick, o hon stod kvar tittandes efter dom o jag försökte förklara igen. Sen en dag på konsum så står vi i kö, o hon vid godiset (ovanligt) då kommer det en tant o jag ser hur hon siktar in sig på henne, "Hej! Min pappa är död, han har skjutit sig, här, o så pekar hon mot sitt huvud!!!" Då händer det magiska,,,, tanten sätter sig på huk framför henne o säger " Vad ledsen jag blir för din skull" o ger henne en kram o frågar hur hon mår, vi vet än idag inte vem tanten var, men jag vet att inte en gång till så sa hon något mer till en främling. Tack tanten för att du vågade bemöta ett barns sorg o smärta den gången, det hjälpte henne långt att få bli bekräftad i det som gjorde såå ont o som hon hade varit med om, hennes verklighet. Känner nu att jag blev mer berörd än jag trodde av att skriva om det här så jag väljer att avsluta för den här gången. Sen hoppas jag att om du nån gång känner att ditt liv är så svårt att du funderar på att avsluta ditt liv,, be om hjälp, oftast finns den närmre än du tror, o skäms inte för dina tankar dom är inte onormala på något vis, men gör INTE verklighet av dom, du är älskad av många även om det inte känns så just nu.

torsdag 2 september 2010