Sanna vänner.

Hur vad det nu det där med vänner egentligen? När man var lite yngre, (lite yngre då alltså) man är ju fortfarande inte äldre än man gör sig, (ca 27)jo då var det ganska viktigt att vara populär o ha många kompisar o det hör till i den yngre åldern, men sen när man blir lite äldre o förhoppningsvis lite klokare så är det inte mängden som räknas längre, nej det är dom vännerna som faktiskt finns kvar, dom som vet vem du är o gillar dig för det, o dom vännerna har du kanske inte ens daglig kontakt med, kanske inte ens varje månad men dom står där, i ur o skur, fantastiskt tycker jag. Det är inte dom som håller med dig i allt utan dom som vågar vara ärliga mot dig, om dom tycker att du är helt ute o seglar så säger dom det. Härligt med såna, för hur ska jag annars veta att jag emellanåt är ute o seglar, skönt att dom ger en ett A-ha om att så kanske man kan göra eller tänka istället. Jag vill inte ha några jaa-sägare jag vill ha ärliga vänner det räcker för mig, inte dom som snackar hit o dit eller som vänder kappan efter vinden. Dom där riktiga brukar man oftast kunna räkna på en hand, men det är dom som är GULD värda. Jag är lyckligt lottad jag har en hand räknad.