Barn...

Att skaffa barn är lätt, men att fostra kanske är lite mer pillemariskt.Finns inga varelser i världen som är duktigare på att ge föräldrar dåligt samvete mig veterligen, för varje barn som föds så föds ett dåligt samvete, ex, för att göra fel, för att inte räcka till,för att vara för hård eller för slapp osv,,men jag tror att varje framgångsrikt företag behöver bra ledare för att fungera så tror jag att barn oxå behöver det. Jag tror på regler att följa, jag tror på vuxna som står kvar när det stormar, jag tror på föräldrar som står för vad dom säger, jag tror på att nej är nej o att ja är ja. Jag ville att mina barn skulle växa upp till självständiga individer, jag ville oxå att dom inte ska ta saker för givet, jag ville oxå att dom skulle sätta värde på saker, jag ville oxå att dom skulle ha med sig empati för andra människor o djur. Vem sa att det skulle va lätt att fostra!? Inte jag i alla fall,,,men när man har lite riktmärken som man kanske tycker är viktiga saker o som man vill att ens ungar ska ha med sig, har man ju lite att utgå ifrån trots allt. Att säga ja till allt gynnar ingen unge, hur ska dom då veta spelreglerna i vuxenvärlden? Att få allt utan att själv bidra hur ska dom då lära sig värdet av det dom vill ha? Att kunna ta ett nej blir svårt om man aldrig behövt det, motgångar blir svårare om du aldrig själv behövt lösa något problem, sen råkar det ju vara så att vi föräldrar lever ju inte för evigt o då kan det ju vara en fördel att veta att mitt/mina barn klarar sig. Trots det dåliga samvete som vi levde med, barn är pillemariska men underbara. Tack för att ni blev mina barn, glöm aldrig att jag älskar var o en av er sex ungar lika mycket, jag är stolt över er o tror på er. Tack för att jag fick bli er mamma o tack för att ni stått ut med mig, tack för alla förtroliga samtal vi haft, tack för allt som ni lärt mig under åren. Kram från er ibland hysteriska, vansinniga tokiga o även snälla mamma.:)