Anhörig till någon med Bipolär sjukdom. del 2

Anhörigas betydelse kan inte nog betonas. För många bipolärsjuka kan en anhörig eller närstående person bli något av en livförsäkring, en person att hämta stöd, hopp och motivation från, och som också kan hjälpa till vid tecken till försämring.



Det är svårt att se sin kära förändras från en skepnad till en annan. Från sitt vanliga jag till negativ, ältande och kanske anklagande eller till uppvarvad, intensiv, överaktiv och kanske insiktslös. Hela familjen drabbas då en person i familjen blir bipolärsjuk och man kastas mellan hopp och förtvivlan under sjukdomsförloppet. Det är vanligt att bli arg på den som är sjuk och överhuvudtaget reagera på hela situationen och undra,

"Varför ska just vi drabbas".
Det gäller att finna en balans med ett lagom stort deltagande. Det är inte bra med kritiska, fientliga eller överbeskyddande närstående. Man upplever en ensamhet i inre bemärkelse för vi lever i ett samhälle där avvikande beteende inte är fullständigt socialt accepterat. Det kan kännas som en belastning att den som är sjuk uppträder konstigt i olika sammanhang.



Man anpassar sig hela tiden.
Hela familjens situation blir annorlunda, många bär på en ständig oro för vad som ska hända framöver man är ständigt närvarande, rädslan för våld och att den sjuke ska bruka våld mot sig själv finns med hela tiden. Som anhörig vill man ju det bästa. Man anpassar sig, lirkar, övertalar, övervakar, tar över ansvar och till slut så bortser man helt sin familjs och det egna behovet att vara en människa.



Visst återkommer frågan om vilken mening denna sjukdom har och är man förälder så undrar man ju om sin egen roll i denna situation. Tillslut så kommer man till en punkt där alla resurser och krafter är uttömda. Men kan man påverka så att denna situation inte uppkommer? Att vara bipolärsjuk är en i sig jobbig situation och det är inte säkert att den sjuke far väl av alla de välmenta ansträngningarna som omgivningen gör.



Som anhörig är man engagerad utifrån känsla, vilket är naturligt men man måste ändra fokus i förhållandet till en bipolärsjuk.



Viktigt att skilja på sak och person.

Det är ju beteende och händelser till följd av sjukdomen som oftast orsakar problemen. Eventuell kritik ska riktas mot specifika beteenden, inte som personliga attacker




Den sjukes inaktivitet beror inte på ovilja eller lathet utan är en del av sjukdomen. Att se de små framstegen och försök inrikta dig på vad som är möjligt just nu är bättre. En bipolärsjuk är inte helt förlorad i kommunikationen men vill oftast vara ensam och verkar lynnig.



Var tydlig i ditt budskap
Att se de små framstegen och försök inrikta dig på vad som är möjligt just nu. Var tydlig i ditt budskap om vad du förväntar dig av den som är sjuk. Regler finns i alla familjer, det är bra om de uttalas. Kanske måste reglerna bli annorlunda i samband med att någon insjuknar. Välj ut områden som är viktiga for dig och fokusera inte på allt och ta inte upp för mycket detaljer

Acceptera aldrig våld

Undvik konfrontation, men acceptera aldrig våld. Var beredd att be om hjälp (ex kontakta vårdpersonal eller polis) och sök omedelbart hjälp vid självmords hot. Det är också viktigt att du stödjer att medicinen tas.



Låt inte sjukdomen helt dominera ditt liv.

Behåll kontakten med ditt sociala nätverk. Försök fortsätta med de fritidsaktiviteter som du brukat delta i som t ex gympa, spela bridge. Tänk på din egen hälsa och vad du behöver för att må bra.



Kris, hopp, förtvivlan

Förändring av ett överengagemang från närståendes sida kräver ofta ytterligare insatser såsom handledning och psykopedagogiskt familjearbete. För att närstående skall lyckas undvika ett negativt överengagemang, som dessutom innebär en merbelastning för dem själva, är det också av största vikt att patientens behandling, vårdorganisation och kommunala insatser fungerar väl. Till sist,, skäms inte...



Det finns inte svar på alla frågor men på många orter i Sverige finns det stöd- och intresseföreningar.