Själar tar inte farväl!!

Nu vet jag en sak,,, som jag inte visste för 16 år sen. När livet stod på ända i oktober 1994, när jag blev ensam kvar med mina barn, när jag trodde att "tills döden skiljer oss åt" var det som gällde. Så plötsligt en dag 16 år senare i oktober så föds en liten kille som vänder upp och ner på allt och som får hjärtat att stanna i halsgropen. Jag visste inte vad jag skulle tro när jag såg honom,, ingen av hans föräldrar tyckte sig egentligen se alls vem han var lik,, men det kunde hans mormor göra,, han är en kopia av sin riktiga morfar, jag har aldrig sett något liknande, det här tog andan ur mig totalt, och tårarna trängde fram, inte av sorgenshet utan av alla överväldigande känslor som kom. Jag kan inte titta mig trött på det lilla underverket som faktiskt är två under på sätt och vis. I söndags var vi hos min son och hans fina tjej på kalas och min son`s pappa och hans fru var också med, hon har gått i skolan med Rasmus riktiga morfar så jag var tvungen att fråga henne om hon sett bebisen? Hon gick till Felicia för att titta, tar handen mot sitt bröst och säger,, man får ju hjärtklappning, man tror knappt det är sant, såå lika dom är. Lite lustigt nog så ska han heta Rasmus, det namn som vi en gång bestämde att hans mamma Felicia skulle fått om hon blev en pojke, som det kan bli!! Så idag vet jag en sak,,,, själar kommer och själar går, dessemellan vilar dom sig,,,själar tar inte farväl!!!