I min ålder å allt!!

Det är bara att inse att den tiden som ung flicka är förbi. Var i stan med en go granne för hon tyckte att det skulle va såå kul om jag ville följa med. Va gör man inte för bra grannar, kan tilläggas att hon är ung och jag är äldre då förstås, försökte tala om för henne att tanter som jag mår nog bäst av att vara hemma, tjoande och skrattandes säger hon, du är väl ingen tant!! (gulligt sagt.) Så alldeles försent för att åka så ska vi då iväg. Mina två söta tjejer vill ju klart hjälpa sin gamla nästintill blinda mamma så hon ser så bra ut som möjligt. Nu ryker dotterns kläder fram som dom tycker jag ska ha, här påbörjas en väldigt stor protest kan sägas, nu får ni ge er, tanter går inte runt i flickors kläder säger jag, när jag va ung så fanns det inget värre än damer som klädde sig i kläder som passar unga människor, och då menar jag unga människor. Det finns så mycket snyggt till oss i vår ålder som både är modernt och passande, så med stora bokstäver så gör jag klart att här går min gräns. Till slut så kommer vi iväg, dottern kör oss, innan vi ens kommit ut på motorvägen så håller jag på att somna, ja, är man trött så är man. Vi kommer fram och jag säger det att näää jag känner inte för det här alls, jooo säger grannen och dottern det gör du visst, du är aldrig ute så det här behöver du, vad jag behöver nu är bara en säng säger jag och gäspar. Skrattandes så hoppar dom ur bilen och jag tänker, herregud Weronica va gör du här!!?? Känns som att alla jag möter kunde vara mina barn, jag kunde va mamma till dom allihop säger jag, jag vill hem. Flickorna fnissar, ingen här kan tro att du har 6 barn och 4 barnbarn säger dom, nähää! svarar jag, va ju sött sagt, men jag skiter i vad dom kan tro eller inte, alltså jag riktigt känner hur pro-möten närmar sig och att det är där jag passar in. 40 minuter senare går bilen hemåt tack å lov. Jag kunde inte snabbt nog komma in och slänga mig jämte mannen som sov sött,,, gud va skönt, det är ju här som jag hör hemma, i min säng..