Jag är ingen ko! Och det är jag glad för.:)

Nu är jag riktigt glad att jag inte är en ko!!! På morgonen ligger det ett litet handskrivet kuvert på köks-ön, Till min älskade fru! Vill att du ska veta att det du gjort för mig kommer aldrig att kunna betalas i pengar, men här är ett bidrag som du och flickorna kan glädja er åt!! Hur glad och uppskattad känner man sig inte då på en skala?? Jo, en klockren 10-poängare naturligtvis. Vad glad jag är att jag vågade den dagen för några år sedan åka till mannen och dricka kaffe, efter allt jag hört så fanns det mycket funderingar på vem han egentligen var, tack säger jag bara att jag åkte, visst har vi som alla svackor, och visst, vi blir jäkligt osams, men somnat osams har vi aldrig gjort, och det känns bra. Måste faktiskt ge min man kredit, han är bra och han är snäll,,, hur många gånger har han inte tagit mina barn med sig, och nu har han stolt axlat rollen som morfar fast han inte är hennes biologiska, men jag säger bara det,,, blod är inte alltid tjockare än vatten, det är nonsens, såå sant. Titta bara på mina alla barns morfar, han är inte heller deras biologiska, men han har sedan första gången 32 år gammal när han första gången blev morfar till min förstfödda, varit VÄRLDENS BÄSTA MORFAR till alla mina barn. Så stort TACK till er som stolt bär namnet MORFAR, trots att ni inte är biologiska, för att ni finns i en del barns liv, ni betyder så mycket, hoppas ni vet hur betydelsefulla ni är.:))