Dax och vakna!!

Det kanske är så att jag levt i en bubbla ända tills jag fick se en del av mina gamla klasskamrater, som jag plötsligt inte riktigt kände igen längre.. Väldans va dom hade ändrats sig, i mitt minne va dom ungefär som när vi tog adjö efter nian. Plötsligt fattade till och med jag att det är med stor säkerhet så att jag också förändrats, (så klart). jag minns att när jag var tonåring så tyckte jag att dom som var runt 50 så där var mer eller mindre "halvdöda" och säkert behövde dom käpp med, alltså,, så gammal kunde man ju inte bara va!!! Men nu gott folk,, håll i er,, här kommer jag snart 50 bast inte halvdöd, va jag vet än, ingen käpp heller , ja ja grå i håret visst så är det, men det finns färg tack och lov, jag som forfarande tycker och känner ganska lika med vad jag tyckte och kände då,, visst erfarenheterna i livet har förhoppningsvis gjort mig lite klokare, men mina känslor består.. rätt så gott tycker jag att snart vara 50, vet inte vad som är så gott med det men skulle tro att det kanske är tryggheten i sig själv som man inte riktigt hade i dom unga åren,, kanske man kan acceptera det där hänget eller den där rynkan och ändå känna,, "Jag duger precis som jag är!" Sen är det så mycket positiva saker med att bli äldre som att,, lägga sig kl 21 och ingen undrar varför, att sova middag om tillfälle ges, att slippa ligga på golvet för att med tång dra upp dragkedjan i jeansen, slippa stå framför speglen och svära för att just DET hårstrået vägrar att ligga på plats, jag kan gå längre än till soptunnan utan smink, och det bästa med allt!! Jag kan köpa en storlek för stora skor så mina fötter slipper trängas i askungens skor, i dag gör det inget om fötterna "SER" stora ut.. och höftbenen behöver inte sticka upp 3cm innan magen om jag ligger ner, förresten när jag tänker på det!! Undra om jag har höftben jag har varken sett dom eller känt dom de sista 20 åren!!?? Skit samma, jag njuter varje dag som kommer över att bara få vara mig själv... om jag så är 50, 60, 70, eller 100....