fredag 30 juli 2010

Semester-resa del 2

Pigga o utvilade efter en god hotellfrukost o dagen till ära iklädd sandaler (tack gud)så vill ju frun så som dom flesta fruar vill, kika lite i affärer i fall att man kan hitta nåt som man inte hittar hemma, sånt är väldigt viktigt. Märkligt va män kan låta när man förklarar att det hör till liksom att titta runt,men med en kvinnas list så hasar mannen med in i en härlig butik med massor av fina saker,o som sig bör uppmanar jag honom att va försiktig så han inte springer ner nåt för med den hastigheten han har där inne så kan ju även vinddraget efter honom få saker att ramla ner, börjar prata lite om att en sak jag hittat skulle bli urtjusig på vårt bord,, jag fortsätter pratet tills jag upptäcker att det inte är min man som står brevid,harklar mig lite o ler lite skämmigt, slänger ett öga ut o jaaa där står han o röker vilket inte kan missas eftersom man tror att en brand brutit ut,,, han hyperventilerar o röker samtidigt, väldigt bra gjort får jag säga att klara göra 2 saker samtidigt. Lite smått irriterad undrar jag va han tog vägen!!?? Svaret blev att parkeringstiden gått ut o vi måste snabbt vidare, hej då Borlänge.. Så vi gungar vidare mot Leksand, snabb vänstersväng med blink den här gången så kom vi till knäckebrödsfabriken, jättekul!! eftersom vi äter så mycket knäckebröd (läs inte) så ville min man att vi skulle shoppa där för han hade ju tagit kaviar med å det är ju väldigt viktigt för honom. Med rädsla för att vi resten av resan skulle få idissla på detta bröd så fanns det bara ett bot, kasta ner en massa andra prylar i korgen som ingen av oss behöver, det funkar alltid mannen börjar ändra färg i ansiktet munnen drar ihop sig o han får väldigt bråttom ut. Väl ute så ska vi ut från parkeringen vilket inte brukar va några problem förutom nu, pilarna pekar ut o sen in o ut vilket gör att vi kör runt parkeringen tre gånger o 200 andra knäckebrödsätande turister börjar så smått känna igen oss dom ler o nickar igenkännande, det är då jag kryper ner på golvet o frågar min man om det inte finns en karta över denna parkering, det är nu han börjar grymta nåt om att jag bör vara tyst,, halleljuja säger jag. Till slut kommer vi ut på vägen o mannen styr kosan mot Mora o jag ligger i fosterställning o gungar...:)Fortsättning följer...

torsdag 29 juli 2010

Semester-resa.

Ja då var vi på väg min man å jag i en King cab som gungade fram o bak ibland. Hade inte fått upplysning om vart vi var på väg men jag är ju inte blind,, än, så jag hade ju lite koll,, tror jag, eller inte förresten. Norrut förstod jag att det skulle bära hän, när vi kom strax efter Jönköping, då gör min man första impulsiva icke blinka svängen, puhh,,han hade ju sett en skylt "rökt fisk" å det skulle vi ju ha,,tyckte han å så blev det, efter lite trixande med bilen på den lilla gården var vi på väg igen, gungandes då kommer nästa oblinkade sväng till höger tack å lov, rätt ner på en parkeringsficka för nu var ju vi hungriga ansåg min man, sittandes på en taskigt skitig utemöbel dukades det upp rökt fisk mjukost kaffe o bröd, plötsligt blir vi anfallna uppifrån, kottar små jävla hårda tallkottar ramlar ner, men vi är ju komna från landet så vi är härdade i alla fall min man för han verkade helt oberörd medans jag försökte parera smällarna. Ja ja nu gick färden vidare uppåt,nu hade vi nått en motorväg som ledde mot Örebro det fanns nåt köpcentra utmed denna väg som hette Marieberg tror jag det va, där fick nog min man en blackout o det är inte roligt kan sägas,han visste inte vart vi skulle o eftersom jag inte hade blivit upplyst om vart vi va på väg så var jag ingen hjälp alls,,till slut hade vi kört minst 5ggr fram o tillbaka på motorvägen samma sträcka i hopp om att dom hade hunnit sätta upp en ny skylt som min man kunde köra efter, när vi för femte gången kör förbi Marieberg så tycker åtminstonde jag att folk börjar göra vågen men det kan va inbillning med,plötsligt dyker rätt skylt upp o vi är på väg igen puhhhhh.Nästa anhalt blir Borlänge o äntligen känner min man att vi behöver vila,iklädd shorts o träskor så lufsar min man iväg med mig hängandes i släptåg förbi en populär pub med mycket folk sittandes utanför som sneglar på oss, undra varför!!?? Här blev det ett rum för natten tack å lov,o min man lovade att byta till skor innan vi visade oss igen,,, fortsättning följer i morgon för resan är inte avslutad här.

onsdag 21 juli 2010

Mer valross än cyklist..

Jag säger bara det, min morfar var 93år när han dog förra året, tror ta mig sjutton att han hade cyklat förbi mig ikväll när jag skulle cykla en sväng. Det är inte lätt för en valross på cykel i uppförsbacke, med tungan blålila hängandes över styret o samtidigt försöka se oberörd ut när en bil susar förbi helst då med indragen tunga o rak i ryggen, Ringarn av Notre Dam är en riktigt snygg kille jämfört med denna medelålders dam trampandes på en röd Monark med böjd rygg hängandes över styret o tungan i cykelkorgen...

söndag 18 juli 2010

Ankdammen.

Det grävdes en damm för något år sen i hästhagen, tanken va att mina då levande ankor Anki o Pytte med familj skulle ha den för att simma runt o må väl, men efter en dispyt med räven så tog det nöjet slut, "RIP" ankorna. Men för den skull så är dammen inte oanvänd precis, vår labrador har morgonsimmat 100m varje dag o numera har hon lärt upp apan också ( amerikansk cocker) han ser ut som en dränkt råtta för att inte tala om hur många liter vatten han ruskar av sig helst då ända intill oss. Apan är en väldigt intelligent apa som snabbt lär sig en massa ofog, som att gå upp på köksbänken med förhoppning om att hitta nåt gott att stoppa i munnen, småtugga på NYA skor eller att äta mössen som våra kära katter drar hem.:) Apan glädjer oss alla, särskilt när han sover...

Dagen idag.

Dagen idag är en märklig dag! Tänk att jag mamma till 6 barn kan få må så gott både i tanke o känsla av att dessa ungar både stora o små kan glädja så, det är inte alltid som solen lyst o det vore konstigt eftersom oro för barn finns med var man än är. Att få känna att en dag som denna att det faktiskt går bra för dom, är en härlig känsla. Tänk att jag aldrig trott att det går att "köpa" barn, inte finns det en enda unge som skulle må bättre av att få allt dom pekar på, fast somliga tror nog att det är det som är lyckan, tyvärr,,, dessa curlingbarn brukar oftast vara dom som sämst klarar sig senare i livet, lyckan måste väl ändå vara att känna sig stolt över att själv ha fått kämpa sig till det där som man så gärna ville ha, o få känna värdet över det man själv sparat. Viktiga saker är väl värt annat än saker o handlande, lätt fånget lätt förgånget..