söndag 2 januari 2011

Kärlek över gränserna!!

Måste bara få berätta om det mest underbara som jag och min familj fick vara med om för många år sedan. Min dåvarande man jobbade ute och en tidig morgon fick han höra några jämmerliga små rop, efter ett tag så fick han syn på ett litet rådjurs-kid som med en trutande lite mun ropade förtvivlat och gick runt i ett litet skogsparti mellan villaområdet och järnvägen. Dagen gick och det lilla kidet fortsatte skrika,, efter ett tag fick dom veta att mamman troligtvis hade dödats av tåget och att en bil tidigare på dagen hade stannat och plockat upp ett kid, alltså var dom två små från början. Mannen åkte hem på kvällen han berättade vad han hört och sett, jag blir ju utom mig och vill fara dit, det gick tills morgonen därpå för så snart det hade ljusnat så åkte vi. Vi stannar bilen går ut och lyssnar! nu hör jag ett ångest skri som bara någon som är i nöd kan skria, jag går sakta mot ljudet och där inne i dungen går det lilla kidet och ropar,,, ja, jag vet att man inte får ta med sig vilda djur, men finns inte mamman i livet så tycker jag att man räddar det som kan räddas!! Jag går sakta sakta efter då hon strax lägger sig ner, så böjer jag mig sakta ner och lyfter upp den lilla, dom långa benen vecklar ihop sig och kidet lägger sitt lilla huvud mot mitt bröst, hon är totalt slut och hon somnar i min famn. Vi åker hem och vi upptäcker att navelsträngen är kvar, vi ringer till Jonas på Skansen som tipsar om vad hon tål att äta. Så mannen far iväg för att köpa lammnäring och yngsta dotterns nappflaska kommer till nytta. Vi matar, vi tvättar henne vi går upp varannan timma för att försöka få henne att överleva, ett heltidsjobb kan jag tilägga, men värt varenda sek. Det är nu som det underbara härliga fantastiska samarbetet börjar med våra två labradorer, dom har hela tiden funnits med och avvaktande men nyfiket kollat vad som händer, den gamla labben kommer, sätter sig jämte sängen där hon ville ligga, lägger upp sitt tunga huvud mot henne och börjar sakta tvätta henne, hon sträcker sig lutar sig emot honom, då går han sakta och försiktigt upp och lägger sig jämte henne och hon somnar... Underbara älskade djur! Varje bräckligt steg hon sen tar så finns han vid hennes sida och hon tydde till honom och vi fick vara med om ögonblick som sa allt!! Djur är fantastiska... Hon växte upp den sommaren och hösten till en självständig liten dam som kom hem när hon ville ha sin välling för att sedan ta ut svängarna i skogen till allt större område, hon blev fredad under jakten, hon bar ett elastiskt reflexhalsband på sig för att ingen skulle skjuta på henne, hon blev en omtalad liten dam, vars öde spred sig... Till slut senare på hösten kom hon allt färre gånger tillbaka hon stod på håll och tittade, precis så som det skulle vara,, tillbaka till vilda. Det är den här höstkvällen det händer som inte fick hända,,, en bil kör ihjäl henne strax hemmavid, kanske var hon på väg hem kanske var hon på väg någon annanstans, det vet vi inte. Det vi vet är att vi fick förmånnen att följa detta fantastiska underverk i några månader, så vi tar henne med i våra hjärtan och hoppas vi ska ses igen, lilla "BLOMMA" du öppnade upp något stort inom oss alla som fick förmånen att möta dig....

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar