Barnbarn, prylar och egentid!

Oj oj oj! Då har vi delat dag/natt jag och morfar här hemma i Torp med vårat underbara barnbarn Nellie. Vi har fått höra de mest fantastiska sagor, vi har fått höra allt tror jag, hon är tre och ett halvt år tösen men pratar som om hon vore bra mycket större. Vi har fått höra att vi är snälla och att vi är bäst, (inte konstigt, hehe). Morfar fick höra att hon kan följa med till Egypten för snart är hon så stor och då får hon vingar och kan flyga!! Morfar har nu lovat att när hon fyller tio år då kan du jag och mormor åka,,,svaret blev: nää morfar jag får snart vingar då åker vi... Ja där ser man hur barn kan tänka, dom är fantastiska. Jag är ju inte en sån mormor som köper en massa i mitt tänk "prylar" till varken barn eller barnbarn, jag har aldrig trott på att prylar kan ersätta eller ens stimulera barn på ett bra sätt, jag har tror mer på gemensam tid ihop, att fantisera sagor ihop, att lyssna och finnas där i nuet, just där barn befinner sig nu, att med så små medel som möjligt att låta barn få använda sin kreativa sida, plocka fram allt det som faktiskt bor i själen, en massa prylar tror jag gör att barn stannar upp, slutar använda det dom har, om allt blir serverat osv,, Sen tröttnar barn ganska fort på prylarna dom fått, för att vilja ha mer och nya saker, inte bra! Mycket vill ha mer som bekant. Jag tror på varm chokladmjölk och egengjorda sagor eller bra sagoböcker, jag tror på ett varmt knä och en närvarande vuxen, jag tror på en promenad i skogen där man kan lukta titta och känna helt gratis dessutom, jag tror på en traktorfärd med morfar osv,,, Jag har aldrig trott att den som har mest saker, vinner när man dör,,,,, jag tror att den som fått kärlek, värme och tid i livet är en vinnare....