Jag glömde mitt barn!!!

Ja faktiskt så har jag en gång i tiden glömt mitt barn, inte så länge men trots allt glömt honom!!!! I min förstirrade värld som ensamstående mamma med hus, jobb o 5 barn fortfarande ganska små barn och många,, puhh!! När allt går för högtryck vilket det ofta gör i en småbarnsfamilj och gärna då vara ENSAM om ALLT!! Är det kopiöst lätt att bli förvirrad och hysteriskt stressad, det var en sån dag jag glömde honom (förlåt Linus) hoppas du har hämtat dig sen dess, hehe.... Den här dagen skulle vi till affären och handla och det börjar redan hemma med vem som ska sitta var i bilen, det är ett stort ämne kan jag säga, äldsta dottern hade sin givna plats fram så klart för hon var ju äldst som hon högt och tydligt hade talat om för dom andra, å det var ju inte någon som ifrågasatte henne för då kunde dom åka på en smäll det hade dom lärt sig, nu var det så att jag hade en kombi på den tiden med ett säte längst bak också, givet att pojkarna skulle sitta där ju, men näst yngsta dotter på den tiden försökte emellanåt att få chansen men det var ju lika med noll chans, killarna gjorde ju klart att små pytte-tjejer åker inte baklänges så var det med det!!! Alla hade då intagit sina platser och jag vid ratten, ännu mer för-stirrad blir man lätt när någon (nämner inga namn) börjar gräla med sitt syskon och minsta barnet kräks. Till slut så kommer vi fram till Ica där vi då handlade, alla ska ut och 2 ska köra kundvagn den lilla sorten tack och lov,, någon annan hade lite åsikter om vad vi behövde handla och jag försökte så gott jag kunde styra upp denna handlar-dag. När vi till slut är färdiga och packat vår mat så ska alla in i bilen igen å jag är än mer i högvarv efter nerkörda varor och viktiga åsikter om maten (läs godis)som en del ansåg vara det som vi behövde.. en gråtande bebis och diskuterande syskon gör att även en mamma kan bli trött ibland. Nu var vi inpackade och utbackade från parkeringen och styrde mot Sherwood skogen igen, så tycker jag att det är förvånansvärt tyst i bilen!!! Jag frågar, alla är väl med nu?? Ännu tystare blir det, sen kommer svaret,,, INTE LINUS!!! Tvärnit, ungarna sitter som frimärken i rutan och denna för-stressade mamma vänder tillbaka på 2sekunder,, springer in i affären och förväntar mig en liten ledsen pojke som nån galen mamma åkt ifrån,,, men möter en nöjd kille som fyllt sin lilla vagn med det som han tyckte va viktigt han hade ingen aning om att vi hade åkt därifrån, med ett jävligt fånigt leende på läpparna när jag mötte personalen så tog jag min unge ut till bilen och styrde hem. Så kan det bli faktiskt,,, när allt står på ända...och livet snurrar fortare än vad man hinner med..