Misstänkt för barnmisshandel!!!!!

Måste berätta en sak som hände för över 17år sen, jag och unga dams pappa blev troligtvis misstänkta för misshandel av vår då snart ettåriga dotter, det var det värsta jag någonsin varit med om och jag har gått igenom så mycket men detta var det värsta någonsin, jag har 6 barn och har på sin höjd tagit dom i armen. Vi börjar från början,,,, en lördagskväll ska vi spela bingolotto jag o dotterns pappa och storebror är också hemma men han ville vara på sitt rum, han var så oerhört snäll mot sin syster och tog gärna hand om henne så även en stund denna kväll, eftersom det var ett betonggolv under plastmattan på hans rum så klargjorde jag att han absolut inte fick ta upp henne i sängen då risken var stor att hon skulle trilla ner. Kvällen gick men rätt som det är så hör vi en duns och barngråt, vi rusar båda två in för att se vad som hänt, storebror har lyft upp henne och försöker trösta, vi tittar och känner på henne men kan inte känna att hon skulle skadat sig. Dottern slutar gråta och till slut blir det natten för henne, dagen efter är jag själv på morgonen med henne då hon vaknar och jag sätter igång att göra välling till henne, då vaknar hon ställer sig upp i spjälsängen och rätt vad det är så trillar hon, jag rusar in tar upp henne sätter mig med henne i knät tar min hand på hennes huvud för att trösta en ledsen liten tjej,,,,,, då känner jag att en del på sidan av huvudet är mjukt,, jag blir iskall och livrädd att hon slagit sönder sig inuti huvudet, ringer barnmottagning och får komma in direkt,,, efter ett tag blir vi befodrade att åka till Jönköping och gör så, väl inkomna får vi möta en läkare som jag uppfattar som arrogant mot mig, å jag bara gråter alldeles förstörd, då det blev klart för mig att dom skulle röntga henne för att se om hon hade gamla skador på sitt skelett så då förstår jag,,,, läkaren misstänker att vi gjort henne illa, då rasade min värld.Jag var fullkomligt livrädd tänk om hennes nyckelben hade en skada hon vägde ju trots allt 5kg och jag visste ju att risken kunde finnas att det gått sönder i förlossningen. Till slut så kom läkaren och talade om att det fanns inga skador på henne men att hans uppgift är inte att trösta föräldrarna utan han är där för barn som behöver hans hjälp. Många år senare berättar storebror att just det som inte fick hända det hände, han tog upp henne och hon ramlade från sängen med huvudet före ner i betonggolvet och då som först förstod vi hur skadan uppkommit,, Detta var en mardröm, men nu i efterhand så beundrade jag den läkaren som på fullaste allvar verkligen tog reda på hur vår dotter fått sin skada, han är ett lysande exempel på att se barnets bästa och skulle det mot förmodan finnas ett barn som blivit skadat av sina föräldrar så hade denna läkaren garanterat varit det barnets röst och kunnat rädda ett barn i nöd. När jag läser om vad som hänt den lilla flickan i Karlskrona så blir jag rädd, ledsen och förtvivlad, tänk om hon fått möta den läkaren som mitt barn fick möta, då kanske allt slutat annorlunda. han vågade vara obekväm och ifrågasättande trots en mamma som bara grät och sa att hon inte hade en aning om hur dotterns skada uppkommit...