Ibland tar livet andra vägar,, och med det avslutar jag bloggen för ett tag!!

Vill börja med att jag med min man`s godkännande kommer att skriva mitt sista inlägg här på ett tag...
Som jag skrev som överskrift så tar livet sina vändningar ibland,, som nu tex.. Vi har gemensamt bestämt att vi ska separera och att det kommer bli ett bra beslut för oss båda..
Separationer kan vara svårt inte minst med tanke på att vi trots allt varit tillsammans några år och att vi var och en på sitt sätt hjälpt varandra och delat en resa ihop. Vi vet att vissa skrockar just nu om "att va var det vi sa!" men vi "LER" lite åt dom olyckskorparna...
Vi har bestämt att vi ska göra vårt bästa för att hålla sams och vara varndras bästa vänner, än så länge har vi lyckats..
Vi har som alla andra haft fantastiskt roligt tillsammans, samtidigt som vi har stridigt med varandra och önskat den andre till det där varmare stället. :)), men vi har bestämt att vi fortsättningsvis ska ta med oss det som var bra, det andra lämnar vi, det är historia nu..
Så med det här så vill jag av hela mitt hjärta skicka med mannen dom varmaste önskningarna om att hans liv ska få bli det bästa, för det är han värd!!
Att han ska vara lite försiktig med en del människor som både han och jag vet,,, pratar mycket strunt!!!
Jag själv ska flytta ifrån den här Kommunen och om ett tag börja ett nytt arbete som jag ser framemot, unga damen hänger på hoppas jag om inte det lockar henne att flytta till sin pappa, ja ja vi får se hur det bli.
Så med detta önskar jag att ni alla är rädda om varandra och att ni följer ert hjärta, för det kan inte va fel.
Tack för att ni följt min blogg och velat läsa allt tokigt som ibland utspelat sig i min familj,, vi har haft jävligt kul många gånger ska ni veta, och tänker fortsätta ha det även om livet antar en annan skepnad nu.. PS!, Vi är inte osams vad ryktet än säger, folk vill ibland ha det så, tyvärr.... Kram alla och tack igen. :)

robyn - with every heartbeat (with lyrics)

Så kom dagen!!

25 gånger 2,,, lika med 27, jag har ju aldrig kunnat räkna så bra och idag är jag väldigt tacksam för det. Min "stora dag" blev fylld av överraskningar som jag absolut inte hade en aning om. Min man och barn hade fixat kalaset,, helt underbart. Blommor med bud kom till jobbet, mer blommor från mina fina grannar här i byn, ännu fler blommor och presenter från mina fina vänner som var fler än jag trodde. Det bästa av allt fick jag av mina fantastiska barn och barn-barn, ett stort fotografi på dom alla tillsammans, då kom det en lyckotår, tänk att "ALLA" dessa barn är mina!! Kommer aldrig sluta förvåna mig över att just JAG fick bli deras mamma,, jag är såå rik!!! Så stolt!!! Över dom alla.. Till slut så serverades det god mat som mannen beställt från järnvägs-hotellet, vin, öl, och vatten till det, tårtor, kaffe och likör, pust!!! Sen gick det inte ner en bit till, fast lite rinnande saker åkte ned framåt natten tillsammans med den finaste Pernilla och min man, klockan 5 orkade vi inte längre så sängen var efterlängtad. Denna "Min dag," kommer jag ta med mig så länge jag lever Stort TACK till er alla som verkligen gjorde MIN dag...

Barnvakt..

Då kom påsk-helgen och med den kom förfrågan om jag ville vara barnvakt en av dagarna, tanken var att tre av barnbarnen skulle komma till oss och sova här, men nån av ena dotterns barn blev sjuka så det blev att åka till den andra dottern och hennes barn för att jag skulle sova där hos de barnen istället, Sagt och gjort, jag åkte.till mitt fyråriga och sex-månaders barnbarn med tanken om att sååå många barn som jag haft så kan det ju inte bli problem. Redan innan jag steg in hos dom kände jag fjärilar i magen, herregud tänkte jag, bebisar!! hur var det nu man gjorde med dom!? lite lätt nervös så klev jag in och möttes av den goaste av goast den lilla fyraåringen som slängde armarna om min hals, åhh min finaste mormor nu ska vi äta godis,,,,, denna underbara tös som pratar som om hon vore mycket äldre än hon är. Allt förlöpte väl trots att jag var lite nervös, för det är trots allt inte mina barn och ansvaret för andras barn känns tyngre på något vis. Kvällen kom och mellan barnprogram och godis ätande så säger hon plötsligt med en allvarsam min, "mormor!! Du ska väl inte flyga till himlen än?? Jag tittar på henne och hennes ögon är allvarliga, mormor, Om du flyger till himlen nu så kommer jag sakna dig och jag kan få ont i mitt hjärta!!" Hon fortsätter " mormor du är såå vacker fast du är gammal nu, hump!!! Tänk nu förstår jag inte alls vad hon snackar om, "Gammal" har hon synproblem??? hihi,,, Hon fortsätter: du är ju gammal men du ska bli gammlare (hennes ord) innan du flyttar till himlen, när du flyttar så ska du få en släng-puss (hon visar med sin hand) som du har i ditt hjärta så du aldrig glömmer mig säger hon, mormor fortsätter hon, lova att du tittar på mig när du är i himlen, för då kan jag öppna mitt fönster så du kan komma in säger hon, och om jag är ledsen kan du klappa på min kind då?? Så här fortsätter hon en stund till med sina funderingar om döden och livet. När jag sen försäkrat henne om att jag när jag blir "gammlare" flyger till himlen en gång så ska jag alltid titta på henne, trösta henne, och finnas med henne även att vi inte kan se varandra då och att hennes släng-puss alltid finns i mitt hjärta, nu och då... Älskade Nellie!!! I mitt hjärta har du en mycket speciell plats ALLTID....

Kan luften gå ur en människa??

Minns när jag var liten att min morfar höll på att måla ett element iklädd shorts och bar överkropp, morfar hade en liten vårta på ryggen som jag gillade att snurra på, när jag stod där och tittade på honom så vet jag att jag undrade om och frågade honom till slut, " Morfar! Om jag tar bort den som jag kallade knapp, går luften ur dig då!!??" Han skrattade till och svarade,, pröva får du se!! Som tur va så fick jag inte bort den, för då kanske morfar fart iväg som en ballong gör när luften går ur, hihi. Tänk vad barn funderar och tänker på sitt lilla vis, ibland tror jag att dom har en egen liten värld med tankar och funderingar, som vi vuxna har glömt många gånger....

När livet står på sin spets!

Inte trodde jag att det skulle bli så allvarligt när dottern ringde och sa att hon behövde åka till akuten, nu har jag aldrig varit en av de som åkt själv eller tagit sina barn till läkare i tid och otid. Kanske att jag känt att man inte ska nyttja läkare i onödan, jaa kanske att jag ibland borde sökt läkare åtminstonde för mina barn lite oftare, men vi är ju olika som du vet. Jag har på mitt dåliga samvete,,, en dotter som faktiskt bröt armen när hon cyklade omkull med sin kusin och ojade sig att hon hade ont, då jag säger att är det inte svullet och missfärgat är det inte såå farligt!! tredje dagen så har hon fortfarande ont, och jag började tänka att det kanske borde kollas upp ändå! Jag ringer doktorn och doktorn svarar: Ja barn kan ju bryta ben utan att det syns!!??? Humppp!!! Jag kände genast hur liten jag blev, tänk om,, tänk om!!??? Vi kom till doktorn och min stackars dotter säger: Ja där ser du!!! Det är säkert brutet! Jag svarar,,. nu är det såå, att du behöver inte tala om att det skedde för tre dagar sen,,, JOOO det tänker jag svarar dottern,, du åker aldrig om det är nåt,,,, hur kan man veta att det är något då?? Undrar jag,, det finns dom som åker för minsta grej ju! och hur mycket tid tar dom inte upp då?? helt i onödan faktiskt,, ont i magen! ont i huvudet, ont i tån, ont lite var stans och allt är bara fantasier ofta för att slippa något som man inte vill,,, och så kommer dom som faktiskt är riktigt sjuka och inte får tid för att hypokondrikerna upptar doktorns tid,,, men nu var det tyvärr så att dottern fick lida för att jag trodde fel, armen var bruten,, när doktorn frågade var, när, hur, hände detta, så tryckte jag till henne lite på smalbenet, för att inte avslöja mamman som var jag, mamman tvätemot!! TRE DAGAR SEN! MEN MIN MAMMA TYCKER INTE MAN MÅSTE ÅKA I ONÖDAN!!!! Det var nu jag trillade ner under doktorns skrivbord och önskade att jag aldrig skulle behöva komma fram igen!! Medans jag låg där så försökte doktorn tala om att det är inte såå enkelt att se på barn när dom bryter något! Sakta kravlade jag mig upp, och någonstans kände jag att dr han hade lite sympati ändå, för en tvärtemot mamma som nu hade en dotter med ett själv-gott leende på läpparna, och som nu skulle till röntgen, och kontentan av det läkarbesöket blev!!! Åk för fan för allt,,,, barn ljuger inte.. :)))

Jag vill ge dig några ord på vägen!!

Att vara stark är inte
att aldrig falla
att alltid veta
att alltid kunna.
Att vara stark är inte
att alltid orka skratta
att hoppa högst eller vilja mest.
Att vara stark är inte
att lyfta tyngst
att komma längst eller
att alltid lyckas.

Att vara stark är
att se livet som det är
att acceptera dess kraft
och ta del av det
att falla till botten,
slå sig hårt och komma igen.
Att vara stark är
att våga hoppas
när ens tro är som svagast.
Att vara stark är
att se ett ljus i mörkret
och alltid kämpa för att nå dit.