Till alla mammor på denna jord!

Där var dom, två blå linjer som stirrade tillbaka på mig från det lilla graviditetstestet jag precis köpt. En linje = inte gravid. Två linjer = gravid. Jodå, jag var definitivt gravid. Mitt hjärta slog stenhårt. Mitt huvud snurrade. Det vände sig i min mage. Jag var nervös, upprymd, rädd och exalterad. Allt på en och samma gång. Det hände verkligen! Efter år då jag drömt om, förberett mig för och sett fram emot den här dagen så var den äntligen här. Jag skulle bli mamma. Det jag inte visste då var att jag bara nio månader senare skulle påbörja den mest ansträngande, livsförändrande, hjärtskärande, mest fantastisk resa i mitt liv. Nio månader senare skulle jag få veta priset av att vara mamma. Jag skulle få veta precis vad som krävdes. Jag skulle finna en helt ny förståelse och tacksamhet för den person som jag själv kallar mamma. Jag skulle få lära mig alla de saker en mamma upplever, men som deras barn vet väldigt lite om. Här är 10 saker som din mamma aldrig berättade för dig. 1. Du fick henne att gråta… ofta. Hon grät när hon fick reda på att hon var gravid. Hon grät när hon födde dig. Hon grät första gången hon höll dig. Hon grät av glädje. Hon grät av rädsla. Hon grät av oro. Hon grät för att hon tycker om dig så mycket. Hon kände din glädje och din smärta och delade den med dig, oavsett om du visste om det eller inte. 2. Hon ville ha den sista biten av kakan. Men när hon såg dig titta med de där stora ögonen och slicka dig runt munnen med den där lilla tungan så kunde hon inte äta den. För hon visste att det skulle göra henne mycket lyckligare att din lilla mage fick kakan än hennes. 3. Det gjorde ont. När du drog henne i håret, när du tog tag i henne med de där vassa naglarna som verkade omöjliga att klippa. Det gjorde ont. När du ammade och bet hennes bröst, det gjorde också ont. Du knäckte hennes revben när du sparkade henne inifrån magen. Du sträckte ut hennes mage under nio månader. Och du gav henne ett helvete av smärta när du först kom till den här världen. 4. Hon var alltid rädd. Från det ögonblick du föddes så gjorde hon allt i sin makt för att skydda dig. Hon blev din björnmamma. Hon var kvinnan som ville säga nej när grannflickan frågade om hon fick hålla om dig. För i hennes värld kunde ingen hålla dig lika säkert som hon. Hennes hjärta hoppade över några hjärtslag när du tog dina första steg. Hon höll sig vaken om nätterna för att se till att du kom hem ordentligt, och väckte dig tidigt för att du skulle hinna till skolan. Varje gång du vrickade en tå eller snubblade fanns hon där nära. Varje gång du hade en mardröm eller feber fanns hon där för att lyfta upp dig ur sängen. Hon fanns alltid där för att se till att du var okej. 5. Hon vet om att hon inte är perfekt. Hon är sin värsta kritiker. Hon vet om alla sina brister, och ibland hatar hon sig själv för dem. Allra hårdast är hon dock mot sig själv när det gäller dig. Hon ville vara den perfekta mamman, och inte göra några misstag – men eftersom hon är mänsklig så gjorde hon förstås misstag. Hon försöker förmodligen fortfarande förlåta sig själv för dem. Hon önskar av hela sitt hjärta att hon kunde resa tillbaka i tiden och göra saker annorlunda, men det går inte. Så var snäll mot henne och vet med dig att hon gjorde sitt bästa. 6. Hon tittade på dig när du sov. Det fanns gånger då hon satte uppe till 03 på natten och bad för att du skulle somna. Hon kunde knappt hålla ögonen öppna när hon sjöng för dig och hon bad dig att ”snälla, snälla somna”. När du äntligen somnade så la hon dig ned och för en kort stund försvann all hennes trötthet, när hon satt bredvid dig på säng och såg ditt änglalika ansikte utrycka mer kärlek än vad hon någonsin trott var möjligt. Trots hennes trötta armar och rödsprängda ögon. 7. Hon bar dig betydligt längre än nio månader. Du behövde bäras. Så hon gjorde det. Hon lärde sig att bära dig när hon städade, hon lärde sig att hålla dig medan hon åt. Hon höll dig till och med när hon sov, för det var det enda sättet hon kunde få sova ibland. Hennes armar blev trötta och hennes rygg gjorde ont, men hon höll dig för att du ville vara nära henne. Hon gosade med dig, älskade dig, pussade på dig och lekte med dig. Du kände dig säker i hennes armar, lycklig i hennes armar. Du visste att du var älskad i hennes armar. Så hon höll dig, så ofta och så länge som du behövde. 8. Hennes hjärta gick i bitar varje gång du grät. Det fanns inget ljud som var så ledsamt som det från när du grät eller syn så fruktansvärd som den när dina tårar rann ned för kinderna. Hon gjorde allt i sin makt för att få dig att sluta gråta och när hon inte kunde göra det gick hennes hjärta i tusen bitar. 9. Du kom alltid först. Hon kunde vara utan mat, dusch eller sömn. Hon satte alltid dina behov före sina egna. Hon ägnade hela sina dagar till att se till att du hade vad du behövde, och när dagen var slut hade hon ingen energi kvar till sig själv. Men nästa dag vaknade hon och gjorde om allt igen, för att du betydde så mycket för henne. 10. Hon skulle göra om allt igen. Att vara mamma är ett av de tuffaste jobb som någon kan ha och det är inte sällan som du närmar dig gränserna för vad du klarar av. Du gråter, du får ont, du försöker, du misslyckas, du jobbar och du lär dig. Men, du upplever också mer glädje än du någonsin trodde var möjligt och känner mer kärlek än vad ditt hjärta klarar av. Trots all smärta, sorg, sena nätter och tidiga morgnar som du tvingar din mamma att gå igenom, så skulle hon göra om allt det där för dig, för du är värd det för henne. Så nästa gång du ser henne, tacka henne. Låt henne veta att du älskar henne. Hon kan aldrig höra det för många gånger.

Anna Stadling "Bättre dagar"

Solen har väl inga fläckar?!

Vem vill ha en unge som är galen eller som misslyckas, som knarkar???? Vem vill ha en familjemedlem som mår psykiskt dåligt?? Ingen tror jag!!!!!..... ingen någonsin vill inte ha ett barn som beter sig illa i skolan, en unge som skriker på bussen, en unge som skriker "Dra åt helvete" till sina/sin förälder, en unge som beter sig som en "idiot!!!!"( Öhh va är en "idiot?) Ingen vill ha en morfar som är konstig och har psykiska problem. Jag vet inte men ofta hört just det uttrycket. Vem vill inte ha ett barn som "lyckas" helst i allt!!! Läxorna i skolan, sporten dom utövar, musikskolan dom går i (För musikaliska är dom o det har VI haft i släkten i ALL tid") Eller en ny Malin Bayard i familjen vore något,, hoppar högt som fan, bästa hästen har vi!! Hur många gånger har vi inte sträckt på oss och berättat när just vårat barn "Presterat" det bekräftar ju det som vi vill,,,,Jag är en bra förälder,jag kan, jag vet! mitt barn presterar och kan "allt"!!!!" Och jag som förälder har lyckats,,,, till skillnand mot dom stackars skilsmässobarnen, eller den mamman som "alltid går i joggingbyxor gärna med en CIGG i munnen" det är väl solklart att just dom misslyckas!!!! Det SER man ju på dom, slappa jävlar som inte kan hålla reda på sina telningar,, Men JAG har ett barn som lyckas,,,, hipp hipp hurra. Men nu undrar jag???? Hur går det för dom barnen som ibland har så höga krav på sig så ångesten slår till, hur går det för dom barnen där familjen har små "VITA" lögner??" ( Schyyyyy, säg inte i skolan att ditt syskon mår dåligt,,,, schyyyy, säg inte att din mamma mår psykiskt dåligt att hennes tillvaro varit såå pressad av olika saker så just nu orkar hon bara andas,,,,,schyyyy, säg inte att din farbror valde att ta sitt liv för hans liv just då var så fyllt av saker som han inte fick hjälp, att reda ut,,,, osv..... Säg att din bror brytit benet, säg att din mamma rest bort ett tag och säg för guds skull inte att din farbror valde döden framför livet,,,, och berätta ALDRIG att i din familj har vi en älskad familjemedlem som "knarkar för vad ska "FOLK" tro då???? Kära medmänniska med en galen unge, med en psykiskt tröttkörd förälder, med en familjemedlem som tog sitt liv, eller något annat i folks ögon "HEMSKA MISSLYCKADE",,,,(Ironi) Börja prata, försök att inte bry dig om dom som pratar, för ofta är det dom som har flest åsikter som kanske har minst erfarenhet av livet, våga,,,, våga,,,, dra upp persiennen och börja prata, det kommer bli ringar på vattnet, dom sprider sig och kanske blir det lättare för oss att vara precis det vi är!!! Människor med både fel och brister... Vad vet jag? Det här var min tanke... Tro nu på dig själv och all den kraft du har inom dig, tro på dig själv att just du är bra för just ditt barn,, känner du att du inte räcker till så be om hjälp det finns fantastiska människor som dagligen möter precis dom i samma situation som du, samma gäller när knarket gör entre i din familj eller när någon väljer att avsluta sitt liv,,,eller när din unge beter sig som en "idiot" (Tonår, oftast men helt normalt...) det finns massor därute med sååå mycket erfarenhet och som aldrig kommer döma dig,, Sök upp dom.....Prata lite med andra så kommer du snart att upptäcka att alla har en historia, vi är bara som vi är, en del får mer andra lite mindre, men ingen är bättre än någon annan och ofta kommer dom barnen/ungdomarna må bättre där man inte behöver "gömma hemligheter i familjen utan får lov att säga: Hos oss är det lite besvärligt nu.....och andra barn är fantastiska på att kunna möta just nu, just här,, det är bara när vi vuxna lägger oss i som det blir komplicerat... och fyllt av fördomar....

Ett barnbarns tankar med sin mamma Felicia i bilen på väg till Ullared!

Nellie är allt för söt, sitter å pratar så säger hon vi är så fina mamma, ja svara jag de är vi och jag är fin tack vare dig, för när jag fick dig så fylldes mitt hjärta med så mycket kärlek så de strålade till utsidan. Ja svara Nellie då, så är de och när du fick mig så blev pappa jätte kär i dig för att du blev så fin.. Men sen tyckte han att du va för fin så han orkade inte va kär i dig längre barn har inga elaka tankar iallafall bara massa funderingar.

1994

Idag är det 20 år sen Estonia förliste, men det är också 20 år sen jag den kvällen ringde dig Björn och undrade om du sett på nyheterna,,, inte visste jag då att ganska nära på dagen fast månaden senare skulle du,,, pappa till mina två flickor avsluta ditt liv,,, jag hade ingen aning om att den 23 oktober skulle bli din sista dag. Idag vet jag bara att det året Estonia förliste blev en av de mest fruktansvärda dagarna för många anhöriga till de som fanns ombord och många nära vänner till de som omkom på fartyget, men inte visste jag att vi skulle få genomlida vår egen tragedi, att det året skulle mina två flickor bli faderslösa och att det året skulle komma att prägla oss alla, Idag vet jag att för många så blev det ett år som blev det värsta i samband med katastrofen, men vi skulle bli utan en pappa och det blev vår tragedi, så 1994 kommer för många va ett år som vi önskade aldrig fanns..fast att våra liv på ett märkligt sätt gått vidare... så kommer vi i minnet alltid förknippa 1994 med Estonia och vår pappa...

Öppna din dörr, va inte rädd,,

Att i dessa tider som valet närmar sig så ser jag att rasismen ökar, eller har det kanske alltid sett ut så, jag vet inte och jag vill egentligen inte tro det heller, att människor som jag levat sida med sida med plötsligt visar sitt rätta jag, att människor som jag tycker mycket om och har respekt för visar att dom inte alls är dom jag trodde, jag var säker på att dom skulle ställa upp för människor när dom hamnar i svåra saker i livet det skulle vara självklart att vi tillsammans skulle finns där för dom, att vi som själva faktiskt levt ett liv som så många gånger varit beroende av att andra människor orkat bry sig om oss och våran familj när den varit i kris och som varit det som fått vår näsa ovanför vattenytan igen, nog trodde jag att det gällde andra människor också att dom skulle bry sig om att vi alla är människor som ibland behöver mer eller mindre hjälp i olika situationer i livet, men nu ser jag att alla tänker inte som jag och det gör mig ganska ledsen. Jag ska trots allt fortsätta ge en peng till de stackare som tvingas tigga, jag ska alltid ha min dörr öppen för dom som behöver och jag ska alltid försöka sätta mig in i hur just den människan har det för att kunna förstå lite vad den går igenom och kanske kunna finnas som stöd, det är inte enkelt men jag ska ändå aldrig sluta tro på att mänskligheten till största delen är god oavsett vilket land vi kommer ifrån eller vilken hudfärg vi har för färgen på vårat hjärta kommer alltid ha samma färg antingen du vill eller inte och onda människor kommer alltid finnas var du än är född..men din dörr kan förändra livet för någon som står i nöd,, öppna den, jag vet hur mycket du får tillbaka och låt aldrig din rädsla för det som är främmande ta över,,, rädslan är farlig och en grogrund för rasism..

Morfar kan inte sjunga.

Barnbarnen Nellie o Rasmus va hemma hos oss i veckan, återigen så säger lilla Nellie till morfar:Jag har det bra jag, du är ju min morfar här på jorden och du vet ju det morfar att jag har en morfar till fast han bor i himlen, ja svarar morfar på jorden det är väl jättebra, fast morfar säger den lilla barnrösten, när jag ska sjunga Nationalsången kan du låta bli att börja sjunga högre än mig då? Du sjunger inte jättebra,,, morfar på jorden kontrar: JO DET GÖR JAG jag sjunger som en gud, en liten smilande mun visar sig på Nellie som säger: Du är bättre på att köra traktor tycker jag, nu skiner morfadern upp, ja jag är bra på det mesta, nu tror jag Nellie ger upp lite så säger hon: mormor! han tror han kan allt ju, men mormor vi låter han tro det eller hur? Nu dundrar morfadern igång Nationalsången igen för full hals o två barnbarn stoppar fingrarna i öronen,och en tung suck hörs från Nellie han kan inte sjunga mormor,,,