Angels on the Moon

Herrens vägar är outgrundliga minsann!!!

Det blir till att flytta tillbaka i tiden om ni ska hänga med. För si så där en 18 år sedan så levde jag själv med mina då fem barn, och som ensamstående mammor kan behöva, så behövde ock jag,,, att komma ut ibland och det är här historien börjar.. Jag och en mycket god vän skulle till stan ( Jönköping) och svänga till det då en av mina bästa vänner jobbade den kvällen som Dj och inte ville vi missa det. vad kvällen lider så dyker han upp,,,, han den där som skulle visa sig bli någon som mitt hjärta skulle smälta för och som jag aldrig kom att glömma. Som jag minns det så skrev han ner sitt nummer och tyckte jag kunde ringa om jag kände för det,, det blev kväll och kvällen gör som andra kvällar den blir natt och det blir dax att åka hem, var och en till sig. Morgonen kom och han den där med numret infinner sig ungefär samtidigt i mitt huvud som jag vaknar, funderingarna var många,, ska jag ringa!? nää jag struntar i det eller!!?? Ringer min väninna som varit med och som brukligt vill man ha hennes stöd ju,, Ring, bara ring vet ja, blev hennes svar, du har inget att förlora.. med hennes ord i ryggen så blev det till att leta reda på servetten som han skrivit sitt nummer på, då visar det sig att sista siffrorna fattas!!!! Telefonkatalog fram,, Jönköping!! där finns ju inte sååå många, pekfinger utmed siffrorna i katalogen,, till slut så tror jag att jag hittar rätt,,, Jag ringer,, magen kurrar nerverna på helspänn..... Peter säger rösten i andra änden,, medans jag fortfarande försöker andas så känns det lite tvunget att ändå säga " Hej" jag,, igår,, minns du??... så kommer det där skrattet som sen ska följa mig i 18 år innan våra vägar möts igen.. Den sommaren med honom kommer att bli den mest positiva sommaren som jag någon gång har haft.. Men med sommaren så kommer även slutet för oss,, Han är yngre, jag är äldre, jag har fem barn och allt ställs på sin spets, jag förstår mycket väl att detta är ohållbart, rätt eller fel vem vet!!! Jag väljer att avsluta det vi har tillsammans, för i min värld så ska även han få en möjlighet att möta någon som han kan bilda familj med och få bli lycklig med, så oddsen just då var emot oss båda.. Det avslutet jag valde att göra den gången, var ett av de svåraste valen jag någonsin gjort, att gå emot mitt hjärta och låta förnuftet styra,, Det kom att rinna mycket vatten under broarna dessa år som gick, tills nu!!! Av en tillfällighet när jag REDAN tagit mitt beslut att flytta från min man,, så händer det som jag ALDRIG trott skulle hända... Han som jag stängde dörren till för 18 år sedan, och han som jag alltid har haft med mig i tanken och funderat på hur det gick för honom, kommer tillbaks på mycket konstiga vägar,,, hur spelar ingen roll, jag vet bara att ingen av oss trodde att VI skulle ses igen. När vi mot alla odds igen!! får kontakt så bestämmer vi att ses över en kopp kaffe, och då händer det!! Kurret i magen, nervositeten infinner sig som ett brev på posten,,, jag kommer så klart först till fiket,,, sen kommer HAN, han som jag en gång lämnade men aldrig glömde!! In genom dörren,, DÅ KÄNNS DET SOM OM ATT; DEN DÖRREN JAG STÄNGDE FÖR OSS, ÖPPNADE SIG IGEN OCH NÅGRA 18 ÅR FANNS BARA INTE LÄNGRE,, DET VAR SOM IGÅR!! Mina känslor för denna man är lika starka nu som då,,, och för mig är faktiskt Herrens vägar outgrundliga! Jag är lycklig!!!!! Åh jag vill tro att jag är på väg hem efter så många år i blindo...

50+ kan...

Si så, si så,, Då har man varit i Hässleholm o gjort Harrys!! Det är väl ingen som kan säga att 50+ inte kan!!?? Ibland kan dom lite för mycket med, men sånt får man bjuda på. När man gör lite för mycket är det rätt gott att spela på bortaplan och helst ska man inte som jag blogga om det heller, men va f,,n spelar det för roll egentligen? Säg den som inte varit ute och haft kul,,, och har man inte det så skyll sig själv. Vi for iväg till Unga damens pappa och hans sambo, därifrån blev det att gå ut och äta lite och sen kände vi att Harrys är ju verkligen något för oss som kan det här med uteliv, hehe,, Väl inkomna där så kom vi klart inte ut förrän det va slut, då hade vi hunnit med frigörande dans,, sång på hög nivå och mycket skratt och prat. Dansen innebar att dom yngre fick masa på sig för att lämna plats åt oss som behövde lite extra svängradie, för här använder man ju inte bara benen armarna ska ha sitt. Inte helt olik en väderkvarn så släppte vi loss,, när natten närmade sig så kan jag säga att den riktiga åldern började göra sig påmind och att 27-åringarna var något trötta, då va det inte svårt att knalla över torget och slänga ner sin något slappa kropp i hotellsängen för att sova gott tills morgonen kom och den där berömda hotellfrukosten serverades... Det kallas livskvalite det här...

En knut i min mage!!

Då blev det bestämt, unga damen har valt att flytta till sin pappa och hans sambo. Jag tror säkert att det kommer bli bra för henne, det är bara det att jag fick ont i själen och ont i magen, för plötsligt kom allt så nära. Sen har jag ju inte sen 31år tillbaka varit utan barn i min familj, å nu händer det!!! Mycket har förändrats på kort tid i mitt liv just nu, det kommer med stor sannolikhet att ta den tiden det behöver för att lära sig leva på detta sättet,, inget barn hemma,, lägenhet,, nytt jobb,,, ny bostadsort,,, det bästa med det hela är väl att jag fortfarande inte kan räkna, så om någon undrar så, jaa jag är 27 än och det håller jag fast vid för tänk Gud om jag upptäcker att jag faktiskt är 50 då har ju en sak till förändrats,, jag kan plötsligt räkna, och det vill jag verkligen inte. Från skoj till allvar, jag önskar nu älskade unga dam,, att dom broar som du fick av mig nu ska bära dig långt och att du ska få trivas och att allt nytt som du ska möta där du bor ska vara snällt mot dig, sen vet jag att du kommer hem och hälsar på mig ibland, sen har jag ju en racer-opel som jag kan styra ännu om längtan blir för mycket. Va rädd om dig älskade unge och vad som än händer så vet du att jag ALLTID finns här för dig du mitt yngsta barn.... Lycka till unga dam, kram från mamma..

Ett brev!!! :))))

Käre son.

Ritar ett par rader så du vet att jag ännu lever. Jag skriver detta brev sakta, för jag vet att du inte kan läsa så fort.
Du kommer inte att känna igen huset när du kommer hem för vi har flyttat. Jag kan tyvärr inte ge dig adressen eftersom den förra Bergenfamiljen som bodde här tidigare tog med sig numret till sitt nya hus så de skulle slippa ändra adress. Lite om din far. Han har flyttat till sitt nya jobb. Han har nu mer än 500 personer under sig. Han är vaktmästare på kyrkogården.
Det fanns en tvättmaskin i vårt nya hus då vi flyttade in men den fungerar inte så bra. Förra veckan stoppade jag i din fars finskjortor, drog i snöret och tvättmaskinen började skölja direkt och sedan dess har jag inte sett till dem.
Din syster fick barn i morse. Jag har inte fått reda på om det blev en pojke eller en flicka, så jag vet inte om du är moster eller morbror.
Farbror Olav drunknade i ett Whiskey-fat på Oslos bryggeri för en tid sedan. Några arbetare hoppade i för att rädda honom, men det gick inte. Olav kämpade modigt, han slogs vilt och ville vara kvar. När han kremerades brann han i tre dagar.
Din far drack inte så mycket i julas som han brukade göra. Jag hällde i en burk motorolja i hans ölsejdel och det höll honom igång till nyårsdagen. Jag var hos doktorn i torsdags. Din far var också med. Doktorn satte ett litet rör i munnen på mig och sade till mig att jag absolut inte fick öppna munnen på tjugo minuter. Din far erbjöd sig att köpa röret. Han var villig att betala en hel månadslön.
I går fick vi ett brev från begravningsentrepenören som bad oss att betala sista delen av din mormors begravning, annars hotade han med att gräva upp henne igen.

Hälsningar från din älskade mor.

P.S. Jag skulle ha skickat med en hundralapp, men tyvärr har jag redan klistrat igen kuvertet.

Förvirrad!!

Då har man stått med näsan upp i en massa flyttkartonger och undrat hur i hela friden man lyckats samla ihop alla dessa tillhörigheter!!?? Trots att mycket är kvarklämmnat i huset så skulle jag nog lätt kunna fylla ett hus till. Ändå tycker jag att jag kastat hur mycket som helst, men så är det, den som spar han har,,,, en massa skit!! Nu har jag kommit i ordning trots allt, problemet är bara det att jag hittar inte i mitt egna nya hem, och inte hittar jag vissa saker som jag hade behövt heller, misstänker att dom ligger i någon kartong i mitt förråd och det förrådet är inte bara ganska fullt, det är överfullt. En ganska ny och ovanlig känsla infinner sig i det nya boeendet,, det är tyst!!! Undra hur det ska kännas efter att jag boat in mig ordentligt? Fick häromdagen ett brev från Svenska kyrkan, Välkommen till din nya församling!!!! VAAA??? Har jag bytt församling med!!?? Här snackar man om att veta vad man gör, men inte en gång har jag ägnat en tanke åt att jag inte bara flyttat, jag har en ny församling med... Ja det är mycket som ska falla på plats har jag förstått, undrar om jag vet var jag bor?? Får väl investera i en sån där GPS så jag hittar hem om jag skulle bli mer vilse i pannkakan än jag redan är. Så om någon ser en tant på villovägar kan ni va snälla att hjälpa henne hem då!!??

Ibland tar livet andra vägar,, och med det avslutar jag bloggen för ett tag!!

Vill börja med att jag med min man`s godkännande kommer att skriva mitt sista inlägg här på ett tag...
Som jag skrev som överskrift så tar livet sina vändningar ibland,, som nu tex.. Vi har gemensamt bestämt att vi ska separera och att det kommer bli ett bra beslut för oss båda..
Separationer kan vara svårt inte minst med tanke på att vi trots allt varit tillsammans några år och att vi var och en på sitt sätt hjälpt varandra och delat en resa ihop. Vi vet att vissa skrockar just nu om "att va var det vi sa!" men vi "LER" lite åt dom olyckskorparna...
Vi har bestämt att vi ska göra vårt bästa för att hålla sams och vara varndras bästa vänner, än så länge har vi lyckats..
Vi har som alla andra haft fantastiskt roligt tillsammans, samtidigt som vi har stridigt med varandra och önskat den andre till det där varmare stället. :)), men vi har bestämt att vi fortsättningsvis ska ta med oss det som var bra, det andra lämnar vi, det är historia nu..
Så med det här så vill jag av hela mitt hjärta skicka med mannen dom varmaste önskningarna om att hans liv ska få bli det bästa, för det är han värd!!
Att han ska vara lite försiktig med en del människor som både han och jag vet,,, pratar mycket strunt!!!
Jag själv ska flytta ifrån den här Kommunen och om ett tag börja ett nytt arbete som jag ser framemot, unga damen hänger på hoppas jag om inte det lockar henne att flytta till sin pappa, ja ja vi får se hur det bli.
Så med detta önskar jag att ni alla är rädda om varandra och att ni följer ert hjärta, för det kan inte va fel.
Tack för att ni följt min blogg och velat läsa allt tokigt som ibland utspelat sig i min familj,, vi har haft jävligt kul många gånger ska ni veta, och tänker fortsätta ha det även om livet antar en annan skepnad nu.. PS!, Vi är inte osams vad ryktet än säger, folk vill ibland ha det så, tyvärr.... Kram alla och tack igen. :)