Anna Stadling "Bättre dagar"

Solen har väl inga fläckar?!

Vem vill ha en unge som är galen eller som misslyckas, som knarkar???? Vem vill ha en familjemedlem som mår psykiskt dåligt?? Ingen tror jag!!!!!..... ingen någonsin vill inte ha ett barn som beter sig illa i skolan, en unge som skriker på bussen, en unge som skriker "Dra åt helvete" till sina/sin förälder, en unge som beter sig som en "idiot!!!!"( Öhh va är en "idiot?) Ingen vill ha en morfar som är konstig och har psykiska problem. Jag vet inte men ofta hört just det uttrycket. Vem vill inte ha ett barn som "lyckas" helst i allt!!! Läxorna i skolan, sporten dom utövar, musikskolan dom går i (För musikaliska är dom o det har VI haft i släkten i ALL tid") Eller en ny Malin Bayard i familjen vore något,, hoppar högt som fan, bästa hästen har vi!! Hur många gånger har vi inte sträckt på oss och berättat när just vårat barn "Presterat" det bekräftar ju det som vi vill,,,,Jag är en bra förälder,jag kan, jag vet! mitt barn presterar och kan "allt"!!!!" Och jag som förälder har lyckats,,,, till skillnand mot dom stackars skilsmässobarnen, eller den mamman som "alltid går i joggingbyxor gärna med en CIGG i munnen" det är väl solklart att just dom misslyckas!!!! Det SER man ju på dom, slappa jävlar som inte kan hålla reda på sina telningar,, Men JAG har ett barn som lyckas,,,, hipp hipp hurra. Men nu undrar jag???? Hur går det för dom barnen som ibland har så höga krav på sig så ångesten slår till, hur går det för dom barnen där familjen har små "VITA" lögner??" ( Schyyyyy, säg inte i skolan att ditt syskon mår dåligt,,,, schyyyy, säg inte att din mamma mår psykiskt dåligt att hennes tillvaro varit såå pressad av olika saker så just nu orkar hon bara andas,,,,,schyyyy, säg inte att din farbror valde att ta sitt liv för hans liv just då var så fyllt av saker som han inte fick hjälp, att reda ut,,,, osv..... Säg att din bror brytit benet, säg att din mamma rest bort ett tag och säg för guds skull inte att din farbror valde döden framför livet,,,, och berätta ALDRIG att i din familj har vi en älskad familjemedlem som "knarkar för vad ska "FOLK" tro då???? Kära medmänniska med en galen unge, med en psykiskt tröttkörd förälder, med en familjemedlem som tog sitt liv, eller något annat i folks ögon "HEMSKA MISSLYCKADE",,,,(Ironi) Börja prata, försök att inte bry dig om dom som pratar, för ofta är det dom som har flest åsikter som kanske har minst erfarenhet av livet, våga,,,, våga,,,, dra upp persiennen och börja prata, det kommer bli ringar på vattnet, dom sprider sig och kanske blir det lättare för oss att vara precis det vi är!!! Människor med både fel och brister... Vad vet jag? Det här var min tanke... Tro nu på dig själv och all den kraft du har inom dig, tro på dig själv att just du är bra för just ditt barn,, känner du att du inte räcker till så be om hjälp det finns fantastiska människor som dagligen möter precis dom i samma situation som du, samma gäller när knarket gör entre i din familj eller när någon väljer att avsluta sitt liv,,,eller när din unge beter sig som en "idiot" (Tonår, oftast men helt normalt...) det finns massor därute med sååå mycket erfarenhet och som aldrig kommer döma dig,, Sök upp dom.....Prata lite med andra så kommer du snart att upptäcka att alla har en historia, vi är bara som vi är, en del får mer andra lite mindre, men ingen är bättre än någon annan och ofta kommer dom barnen/ungdomarna må bättre där man inte behöver "gömma hemligheter i familjen utan får lov att säga: Hos oss är det lite besvärligt nu.....och andra barn är fantastiska på att kunna möta just nu, just här,, det är bara när vi vuxna lägger oss i som det blir komplicerat... och fyllt av fördomar....

Ett barnbarns tankar med sin mamma Felicia i bilen på väg till Ullared!

Nellie är allt för söt, sitter å pratar så säger hon vi är så fina mamma, ja svara jag de är vi och jag är fin tack vare dig, för när jag fick dig så fylldes mitt hjärta med så mycket kärlek så de strålade till utsidan. Ja svara Nellie då, så är de och när du fick mig så blev pappa jätte kär i dig för att du blev så fin.. Men sen tyckte han att du va för fin så han orkade inte va kär i dig längre barn har inga elaka tankar iallafall bara massa funderingar.

1994

Idag är det 20 år sen Estonia förliste, men det är också 20 år sen jag den kvällen ringde dig Björn och undrade om du sett på nyheterna,,, inte visste jag då att ganska nära på dagen fast månaden senare skulle du,,, pappa till mina två flickor avsluta ditt liv,,, jag hade ingen aning om att den 23 oktober skulle bli din sista dag. Idag vet jag bara att det året Estonia förliste blev en av de mest fruktansvärda dagarna för många anhöriga till de som fanns ombord och många nära vänner till de som omkom på fartyget, men inte visste jag att vi skulle få genomlida vår egen tragedi, att det året skulle mina två flickor bli faderslösa och att det året skulle komma att prägla oss alla, Idag vet jag att för många så blev det ett år som blev det värsta i samband med katastrofen, men vi skulle bli utan en pappa och det blev vår tragedi, så 1994 kommer för många va ett år som vi önskade aldrig fanns..fast att våra liv på ett märkligt sätt gått vidare... så kommer vi i minnet alltid förknippa 1994 med Estonia och vår pappa...

Öppna din dörr, va inte rädd,,

Att i dessa tider som valet närmar sig så ser jag att rasismen ökar, eller har det kanske alltid sett ut så, jag vet inte och jag vill egentligen inte tro det heller, att människor som jag levat sida med sida med plötsligt visar sitt rätta jag, att människor som jag tycker mycket om och har respekt för visar att dom inte alls är dom jag trodde, jag var säker på att dom skulle ställa upp för människor när dom hamnar i svåra saker i livet det skulle vara självklart att vi tillsammans skulle finns där för dom, att vi som själva faktiskt levt ett liv som så många gånger varit beroende av att andra människor orkat bry sig om oss och våran familj när den varit i kris och som varit det som fått vår näsa ovanför vattenytan igen, nog trodde jag att det gällde andra människor också att dom skulle bry sig om att vi alla är människor som ibland behöver mer eller mindre hjälp i olika situationer i livet, men nu ser jag att alla tänker inte som jag och det gör mig ganska ledsen. Jag ska trots allt fortsätta ge en peng till de stackare som tvingas tigga, jag ska alltid ha min dörr öppen för dom som behöver och jag ska alltid försöka sätta mig in i hur just den människan har det för att kunna förstå lite vad den går igenom och kanske kunna finnas som stöd, det är inte enkelt men jag ska ändå aldrig sluta tro på att mänskligheten till största delen är god oavsett vilket land vi kommer ifrån eller vilken hudfärg vi har för färgen på vårat hjärta kommer alltid ha samma färg antingen du vill eller inte och onda människor kommer alltid finnas var du än är född..men din dörr kan förändra livet för någon som står i nöd,, öppna den, jag vet hur mycket du får tillbaka och låt aldrig din rädsla för det som är främmande ta över,,, rädslan är farlig och en grogrund för rasism..

Morfar kan inte sjunga.

Barnbarnen Nellie o Rasmus va hemma hos oss i veckan, återigen så säger lilla Nellie till morfar:Jag har det bra jag, du är ju min morfar här på jorden och du vet ju det morfar att jag har en morfar till fast han bor i himlen, ja svarar morfar på jorden det är väl jättebra, fast morfar säger den lilla barnrösten, när jag ska sjunga Nationalsången kan du låta bli att börja sjunga högre än mig då? Du sjunger inte jättebra,,, morfar på jorden kontrar: JO DET GÖR JAG jag sjunger som en gud, en liten smilande mun visar sig på Nellie som säger: Du är bättre på att köra traktor tycker jag, nu skiner morfadern upp, ja jag är bra på det mesta, nu tror jag Nellie ger upp lite så säger hon: mormor! han tror han kan allt ju, men mormor vi låter han tro det eller hur? Nu dundrar morfadern igång Nationalsången igen för full hals o två barnbarn stoppar fingrarna i öronen,och en tung suck hörs från Nellie han kan inte sjunga mormor,,,

Vadå backvarnare??

Nog för det va snällt att låna ut bilen till mig även om det var min fd man som behövde hjälp med att handla lite, i tron om att han förhoppningsvis inte skulle behöva låna min bil så gjorde jag som jag alltid gjort parkerade den en bit upp på grusgången å där stod den bra min lilla Astra trodde jag. När jag var klar med inköpen och kommit hem ringer dottern och vill låna min bil då hon och barnbarnen ska iväg och det gick ju bra ända tills telefonen ringer och hon utropar bara så du vet att det är inte jag som repat hela sidan på bilen och att backspegeln var sönder,,,, va fan säger man?? Med raska steg in till mannen så undrar jag vad i hela världen han sysslat med? Vadå säger han och ser ut som en dumstrut! Du har ju repat hela sidan och backspegeln är sönder kontrar jag! Min bil Sören, min BIL!! Svaret lär inte vänta på sig: Ja men hur parkerar du då? Så nu var det mitt fel att inte han kan använda ratten som annat folk gör utan helt sonika lägger i backen och drar rätt in i vinbärsbuskarna och först då upptäcker att det tog stopp! Hur dum får man bli undrar jag? Vadå dum blev svaret, jag har ju backvarnare men va fan hjälper det mig undrar jag den sitter väl inte på min bil? Kontentan blir: Sören kan inte köra bil och hädanefter parkerar jag två kilometer ifrån honom och att nu får fd detta mannen fixa repor och spegel på min fina bil och aldrig placeras han bakom ratten mer inte i min bil i allafall,,,,