Ett barnbarns tankar med sin mamma Felicia i bilen på väg till Ullared!

Nellie är allt för söt, sitter å pratar så säger hon vi är så fina mamma, ja svara jag de är vi och jag är fin tack vare dig, för när jag fick dig så fylldes mitt hjärta med så mycket kärlek så de strålade till utsidan. Ja svara Nellie då, så är de och när du fick mig så blev pappa jätte kär i dig för att du blev så fin.. Men sen tyckte han att du va för fin så han orkade inte va kär i dig längre barn har inga elaka tankar iallafall bara massa funderingar.

1994

Idag är det 20 år sen Estonia förliste, men det är också 20 år sen jag den kvällen ringde dig Björn och undrade om du sett på nyheterna,,, inte visste jag då att ganska nära på dagen fast månaden senare skulle du,,, pappa till mina två flickor avsluta ditt liv,,, jag hade ingen aning om att den 23 oktober skulle bli din sista dag. Idag vet jag bara att det året Estonia förliste blev en av de mest fruktansvärda dagarna för många anhöriga till de som fanns ombord och många nära vänner till de som omkom på fartyget, men inte visste jag att vi skulle få genomlida vår egen tragedi, att det året skulle mina två flickor bli faderslösa och att det året skulle komma att prägla oss alla, Idag vet jag att för många så blev det ett år som blev det värsta i samband med katastrofen, men vi skulle bli utan en pappa och det blev vår tragedi, så 1994 kommer för många va ett år som vi önskade aldrig fanns..fast att våra liv på ett märkligt sätt gått vidare... så kommer vi i minnet alltid förknippa 1994 med Estonia och vår pappa...

Öppna din dörr, va inte rädd,,

Att i dessa tider som valet närmar sig så ser jag att rasismen ökar, eller har det kanske alltid sett ut så, jag vet inte och jag vill egentligen inte tro det heller, att människor som jag levat sida med sida med plötsligt visar sitt rätta jag, att människor som jag tycker mycket om och har respekt för visar att dom inte alls är dom jag trodde, jag var säker på att dom skulle ställa upp för människor när dom hamnar i svåra saker i livet det skulle vara självklart att vi tillsammans skulle finns där för dom, att vi som själva faktiskt levt ett liv som så många gånger varit beroende av att andra människor orkat bry sig om oss och våran familj när den varit i kris och som varit det som fått vår näsa ovanför vattenytan igen, nog trodde jag att det gällde andra människor också att dom skulle bry sig om att vi alla är människor som ibland behöver mer eller mindre hjälp i olika situationer i livet, men nu ser jag att alla tänker inte som jag och det gör mig ganska ledsen. Jag ska trots allt fortsätta ge en peng till de stackare som tvingas tigga, jag ska alltid ha min dörr öppen för dom som behöver och jag ska alltid försöka sätta mig in i hur just den människan har det för att kunna förstå lite vad den går igenom och kanske kunna finnas som stöd, det är inte enkelt men jag ska ändå aldrig sluta tro på att mänskligheten till största delen är god oavsett vilket land vi kommer ifrån eller vilken hudfärg vi har för färgen på vårat hjärta kommer alltid ha samma färg antingen du vill eller inte och onda människor kommer alltid finnas var du än är född..men din dörr kan förändra livet för någon som står i nöd,, öppna den, jag vet hur mycket du får tillbaka och låt aldrig din rädsla för det som är främmande ta över,,, rädslan är farlig och en grogrund för rasism..

Morfar kan inte sjunga.

Barnbarnen Nellie o Rasmus va hemma hos oss i veckan, återigen så säger lilla Nellie till morfar:Jag har det bra jag, du är ju min morfar här på jorden och du vet ju det morfar att jag har en morfar till fast han bor i himlen, ja svarar morfar på jorden det är väl jättebra, fast morfar säger den lilla barnrösten, när jag ska sjunga Nationalsången kan du låta bli att börja sjunga högre än mig då? Du sjunger inte jättebra,,, morfar på jorden kontrar: JO DET GÖR JAG jag sjunger som en gud, en liten smilande mun visar sig på Nellie som säger: Du är bättre på att köra traktor tycker jag, nu skiner morfadern upp, ja jag är bra på det mesta, nu tror jag Nellie ger upp lite så säger hon: mormor! han tror han kan allt ju, men mormor vi låter han tro det eller hur? Nu dundrar morfadern igång Nationalsången igen för full hals o två barnbarn stoppar fingrarna i öronen,och en tung suck hörs från Nellie han kan inte sjunga mormor,,,

Vadå backvarnare??

Nog för det va snällt att låna ut bilen till mig även om det var min fd man som behövde hjälp med att handla lite, i tron om att han förhoppningsvis inte skulle behöva låna min bil så gjorde jag som jag alltid gjort parkerade den en bit upp på grusgången å där stod den bra min lilla Astra trodde jag. När jag var klar med inköpen och kommit hem ringer dottern och vill låna min bil då hon och barnbarnen ska iväg och det gick ju bra ända tills telefonen ringer och hon utropar bara så du vet att det är inte jag som repat hela sidan på bilen och att backspegeln var sönder,,,, va fan säger man?? Med raska steg in till mannen så undrar jag vad i hela världen han sysslat med? Vadå säger han och ser ut som en dumstrut! Du har ju repat hela sidan och backspegeln är sönder kontrar jag! Min bil Sören, min BIL!! Svaret lär inte vänta på sig: Ja men hur parkerar du då? Så nu var det mitt fel att inte han kan använda ratten som annat folk gör utan helt sonika lägger i backen och drar rätt in i vinbärsbuskarna och först då upptäcker att det tog stopp! Hur dum får man bli undrar jag? Vadå dum blev svaret, jag har ju backvarnare men va fan hjälper det mig undrar jag den sitter väl inte på min bil? Kontentan blir: Sören kan inte köra bil och hädanefter parkerar jag två kilometer ifrån honom och att nu får fd detta mannen fixa repor och spegel på min fina bil och aldrig placeras han bakom ratten mer inte i min bil i allafall,,,,

Medmänniska

Idag så fick jag bevis för att det finns medmänniskor som bryr sig om andra fast dom inte känner varann, det värmde mitt hjärta för att inte tala om hur hon värmde de gamlas hjärta. Just nu så jobbar jag lite med äldre människor som på ett eller annat sätt behöver hjälp i sin vardag och på väg till en av dessa kvinnor så möter jag en kvinna i kanske 73 års åldern med små påsar fyllda av blåbär,hon stannar mig och undrar om jag ska till just den dörren hon precis ringt på,tyvärr blev mitt svar, hon sa: jag ringde på men ingen öppnade sen fortsatte hon, jag har plockat blåbär och tänkte dela ut lite till dom som inte kanske har möjlighet att komma ut som jag,,,mitt hjärta smalt i den sekunden för hur många bryr sig om den eller den kan komma ut och plocka bär? Jag var på väg till en döv kvinna för en liten promenad och när vi rundar hörnet så kommer blåbärskvinnan igen och räcker fram en liten påse,,,, den glädjen som jag stilla fick iakttaga är oförglömlig, den döva kvinnan var idag en av de lyckligaste man kunde tänka å jag med. Tack du fina blåbärskvinna för din tanke och varma hjärta för dom som inte längre kan gå ut och plocka sina bär, du kommer finnas i deras hjärtan länge.

Sommartider hej hej, å där satte jag i halsen

Underbara sommartid du kommer alltid förvåna mig, jag blir aldrig klar till den där berömda formen som alla strävar efter jag får inse att jordens dragningskraft och min stora trut förstör allt. Som när jag ber unga dam göra så där snygga eyeliner som hon gör på sig själv, först får jag tillsägelse att inte blinka så mycket när jag stängt ögonen sen när hon väl börjar dra strecket börjar hon gapflabba men mamma utbrister hon, pennan fastnar i skinnet det är ju jätteslappt,,,, åh det va roligt kontrar jag, kan upplysa henne om att en dag fortare än hon anar så kommer hon dit hon med. Sen upptäcker jag att när jag utan fungerande termostat ska försöka uthärda värmen både utomhus och inombords samtidigt det är en bedrift kan jag för övrigt kan upplysa om så upptäcker jag att när jag som sitter i linne drar ner det så når det nästan till naveln innan brösten hoppar ut, det säger en del om att dragningskraften slåss du inte mot längre, är det då så jävla konstigt att jag numera är randig i olika delar på kroppen när jag solar det börjar med dom hängande ögonlocken för att snabbt bli ränder under hakan som sen tar sig neråt bröst'/mage vilket nu är i samma höjd för att vidare gå ner till låren där mina smilgropar bota in sig och undra på det,,, inte fan skrattar man ihjäl sig längre precis, livet är ett förfall gilla läget du har ändå inget att sätta emot. Sommartider hej hej sommartider, glömde säga det att eftersom synen också är nedsatt så har man nu stadigt glasögon i ansiktet om man som jag solar och skriver samtidigt,, det är jäkligt gulligt.