Va den du är!!!!

Alla har ett behov av att bli sedda,,, frågan är bara hur vi gör det!? Jag pratar nog mycket o i bland kanske jag även är lite rolig, eller som nu skriver på min blogg.Det är nog mitt sätt tror jag. Vissa människor, jag skriver just "människor" pojkar eller flickor spelar just ingen roll,,, alla har vi ett behov..jag tittar nu på tv och ser en kvinna, funderar på hennes ålder men jag kan inte riktigt få till det då hon har gjort "makeover" jag tror nog att hon är kanske i min ålder, samtidigt så kanske hon inte är alls så gammal,, men att hon har använt sig av silikon av för stora mängder är helt uppenbart,, jag blir sorgsen när jag ser det och undrar om hon inte varit mycket vackrare om hon bara "varit", säkert en gång, en ganska söt tjej, som nu ser/känns jätte-sorglig ut samtidigt som man bara hör hennes längtan efter någon som jaa just det "bara ser henne för den hon är".. sen är det hon som så gärna vill vara "perfekt" inför sina vänner,,, å dom ser henne som den som tar "stor plats", till slut så är det hon som måste stå med armarna bakåt och låta "brösten" komma till sin rätt!!?? va är det för fel på oss?? Varför har vi sådant "bekräftelsebehov?" Varför låter vissa människor sig utnyttjas av ex media, eller reklam, eller av vad dom tror att andra ska tycka, kan vi inte bara få vara människor, det skulle vara så mycket enklare då!! Stå för den du är, passar det inte en del, så är det inte ditt problem,gör inte andras problem till ditt,,va den du är,, du är PERFEKT!

Tillägnas min väldigt billiga katt just nu!!!

Nobody puts Astra i fel fil!!

På väg hem till Tenhult från stan efter jobbet en kväll så måste man byta fil för att kunna svänga åt rätt håll, det begriper ju alla,,, men alla begriper inte att man kanske borde använda sig av varannan principen när det är köer!!! Särsklit inte bildrullen som använder kortet han fick i cornflakes paketet,,, men det skulle vi snart råda bot på, hehe Har två unga damer i bilen varav min unga dam sitter fram o håller en hammare som jag kört runt på sen jag flyttade,, hade tidigare skojat lite med henne om att skulle nån tyken jä,,el dyka upp så,,, skyll sig själv säger jag! Ja ja, gör som man brukar, blinkar in till höger i god tid bara för att upptäcka att MR Cornflakes inte tänker släppa emellan oss vilket då förståligt att tigern i mig o särskilt i mina numera okontrollerade hormoner dyker upp rätt snabbt här va,,,, nä nu jävlar tänker tanten (jag) som kör min lilla fina Astra att nu får det fan i mig vara nog,,, svänger sonika in framför Mr Cornflakes som inte vill ha bucklor på sin jävligt FULA bil, så han måste helt enkelt släppa in mig, vid gott mod så nynnar jag lite medans unga damer nöjt följer denna akt,, då jävlar börjar MR Cornflakes att blinka som en galning, synd om han tänker jag o lite snyggt drar i handbromsen o vad händer jooo han måste tvärbromsa hahaha,,, mina bromsljus syns ju inte o nu är jag jävligt irriterad över denna där bakom mig,,, då ska fanstyget byta fil o kommer upp på min vänstersida,, det är nu unga dam gör entre,, med hammaren i högsta hugg i rutan så tjoar hon "passa dig va" o hötter med den mot MR Cornflakes, kan han ha säger hon förtjust medans jag försöker förklara att vi kanske måste ta det lite lite lugnare,, ska du säga som tvärbromsar framför honom,,,, Hur va det nu?? Barn gör inte som du säger dom gör som du, fast jag håller med,, passa dig kärringar i min ålder retas man inte med. :)

Eftertanke en tidig morgon!

Sitter här en tidig söndags-morgon,det är första advent o 11grader kallt ute. Jag tänker o funderar mycket om livet, söker lite på olika minnessidor på fb,det visar sig komma upp hur många som helst, väldigt många med unga människor som gått vidare det är lätt att komma till eftertanke nu. En del av dom kanske bar på någon sjukdom, någon kanske tog sitt liv en annan kanske dog av överdos någon annan kanske blev mördad, jag vet så klart inte, men när det värsta har hänt en familj som mist sitt barn av någon anledning, då funderar jag igen,,, hur går man vidare?? När livet så totalt vänds upp o ner?? Visst vet jag själv när en nära anhörig går bort att man sakta men säkert kommer igen, men när ens "barn" det man burit under sitt hjärta, den unge man älskat, den unge man oroat sig för, den unge man skällt på för att man vill att det ska gå bra för dom, dom man pussat på, kramat, tröstat, dom som nästan orsakat hjärtstopp hos en emellanåt, dom man skulle kunna gå i döden för, kan man gå vidare då? Det kan man säkert men i min tanke o känsla så skulle en bit av mig dö om det hände.. Ja, det var en tanke en tidig morgon i december, det ger mig oxå insikten att va spelar det för roll att unga damer kommer för sent?, va spelar det för roll att min dator är fylld med 2 miljoner bilder på unga dam som gör att jag aldrig hittar dom bilderna jag letar efter just då? Spelar ingen roll längre att rummet ser ut som ett katastrof-plats,, att min tandborste försvann när hon inte hittade sin,,det spelar ingen roll längre om hon vill sova hela dagen, eller att min dyra parfym plötsligt tog slut så fort, det som spelar roll nu är att jag har alla de mina med mig o jag är så evigt tacksam för det. En fin liten dikt till slut, tillägnat alla dessa unga människor som för tidigt har fått lämna sina familjer!! När en blomma bryts av i sin vackraste blom då blir marken så trist och så fruktansvärt tom. Men kanske ändå att det någonstans finns en äng eller undangömd skreva, dit blommor som brutits för tidigt får komma och fortsätta växa och dofta och leva…